JBBS

Men vafan…

Jag har en längre tid gått och retat upp mig på de små klistermärkena som sitter på äpplen nuförtiden. Vem läser vad som står på dem? Jag blir bara förbannad över att vissa lämnar 75% av klistret på skalet när man pillat bort dem. Går det att äta klistret, om inte, varför i helvete använda det för att sätta menlösa plastettiketter på livsmedel?!?
Och eftersom jag inte ser nyttan med dem ser jag dem bara som onödiga och som en del i processen “världsomställning + 5 grader”.

Nå, små lappar, liten ilska, men vad som verkligen fick mig att gå i taket häromdagen var när jag köpte paprikor och de har börjat singelplasta dem?!?

VARFÖR?

Jag tycker iaf inte att de har fått bättre hållbarhet, vilket väl måste vara en av anledningarna till plastningen, eller???

Jag handlar kanske hälften av gångerna i vår familj och har allvarliga funderingar på att i ren protest börja pilla bort alla djävla klisterlappar redan i affären och sprida dem runt grönsaksdisken... Paprikorna ska givetvis avplastas innan de når kassan de med.

Att salladshuvvena är plastade ser jag en viss fördel med då de inte har något eget skal som håller ordning på dem – men paprikor?

Härom morgonen när jag satt på tåget blev jag som vanligt smått överrumplad av att konduktören står vid min sida och vill inspektera giltiga färdbevis. Det är ju fullständigt normalt och jag har ju varit med om denna procedur ett antal tusen gånger genom åren men det är ändå så att jag alltsomoftast är djupt försjunken i allt från frukost via rena studier till korsordslösande eller helt egna tankar när konduktören så plötsligt står där:

- NyponStina?!

Varvid mitt fokus för stunden raskt far ut genom fönstret och jag febrilt börjar leta efter månadskortet. Just det - LETA. Det är nämligen så att jag oftast kommer ihåg att lägga tillbaka kortet där det ska ligga – i vänstra bältesfickan på ryggan, men det är ju inte alltid så att jag lyckas med mitt ordningssamma uppsåt och då kan det ha hamnat nästan varsomhelst.

Det är inte så att jag inte har det med mig, det är bara det att jag inte vet i vilken av det normalt runt 10 olika fickor och andra utrymmen i ryggan kortet kan ligga. Det har tom hänt att jag faktiskt givit upp och hundskamset lyckats snyfta mig till en gratis enkel till Göteborg bara för att mot slutet av resan när jag lagt ner / tagit upp något annat ur ryggan / ficka glatt utbrustit “Jamenhärärdetju?!?”

Allt detta berättade jag denna morgon för konduktören medans jag i vanlig ordning snabbt letade igenom the top 5 travel pass hideouts. Slutknorren på min snabba berättelse var naturligtvis att jag rätt sällan lyckades med mitt ordningsuppsåt och därför nu befann mig i den föregivna situationen…

Tillslut fann jag faktiskt månadskortet och visade glatt upp det samma för konduktören som konstaterade giltighet och fortsatte till nästa NyponStina och kontroll av giltigt färdbevis.

Dock, efter två steg stannade hon, vände sig om mot mig, tittade på mig och sade med huvudet lätt på sned:

- Varför motarbetar du dig själv så?!?

*paus*

Ja, varför gör man det egentligen?!? funderade jag för mig själv medan en mörkblå ryggtavla sakta rörde sig bort från mig genom tåget. Jag kom tyvärr inte på något riktigt bra svar, knappt något svar alls faktiskt, men jag bestämde mig där och då för att framöver bli min egen bästa medarbetare :)

Zen and the art of conducting a train ;P

Btw, om någon vill använda titeln “Bli din egen bästa medarbetare” i en kommande självcoachingbok så är det ok, uppge bara källan så är jag nöjd ;P

I torsdags var familjen på bio i Varberg. Vi såg Pixars Upp, vilket var en bra film, kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig efter alla toppenbetyg, men bra.

Sedan åt vi pizza innan vi åkte raka vägen hem, lagom möra efter biobesök, pizza i magen och 30 minuter i bil på mörka landsvägar. Alltså glömde jag att vi skulle hämtat min cykel på Fbg Jvgstn.

Glömd cykel betyder buss vilket betyder ingen motion och att jag måste knalla ut genom dörren ungefär 10minuter tidigare på morgonen än om jag cyklar. Detta under förutsättning att jag tar 07:19-tåget eller senare, tidigare än till det tåget går det nämligen ingen buss utifrån oss.

Så sagt och gjort, 06:50 knallar jag ut genom dörren för att vara säkert på plats vis busshållplatsen 07:55. Jag är där på knappt tre minuter och går halva sträckan längs bussens färdväg och har sålunda knappast missat den utifall busschafförens klocka skulle vara lite snabbar än min mobil (som är synkad mot mobilnätets tidsservrar), vilket har hänt.

06:58 kommer bussen och nu börjar det bli lite tight om tid för att hinna med bytet inne i Fbg till tågskytteln 07:04. Chaffören kör på rätt ordentligt och det är få stopp så jag säger inget om att hon gärna får prata med skytteln så att jag säkert kommer med utan räknar kallt med att vi hinner.

Jag tycker oxå att det känns onödigt att stressa en chafför som desutom redan varit när att bli krockad av en bil som gör en inspirerad filbytesövning som är milimetrar från att sluta i sidan på bussen…

Givetvis står där ingen tågskyttel på busstationen när vi anländer 07:05.

“Nä, den gick 20 sek innan ni kom…” säger någon jag frågar efter bussen.

Så jag hoppar iväg till ett par andra bussar och kollar hur läget ligger och chafförerna säger att det alltid är läge att uppge att man ska med tågskytteln. Lesson learned… Men en av dem säger ändå att “jamen jag kör nästan där förbi på min tur så du kan ju åka med mig!”

Fantastiskt! Ibland blir man positivt överaskad av lokaltrafiken oxå :)

Så glad i hågen och övertygad om att här kommer det att hinnas med tåg åker jag så iväg med en alternativ buss. Chaffören är erfaren och när jag berättar om den lite spännande turen in till stan säger han något om att “den chaffören är ny” samtidigt som han bråkar med sin färdskrivare och i stilla mak kör rätt över Sandgatan – MOT RÖTT LJUS!!!

Jag sa inget, då heller…

Väl upp mot stationen säger jag att jag kan hoppa vid hållplatsen Willys och får då till svar att:

- Nä, jag kör dig en liten bit till!

Åkej, schysst.

Riktigt schysst blir det sedan när bussen stannar(!) mitt i cirkulationen(!!) för att släppa av mig. Med orden :

- De kan gott vänta…

Släpper så chaffören av mig 200 meter närmare Fbg Jvgstn än vad han egentligen behövde.

En upplevelserik resa må jag säga, men jag cyklar nog hellre.

Lämnar Sahlgrenska med något för liten marginal för att säkert hinna med 16.12-tåget och ett gäng alternativ rasar genom skallen:

Ta det lugnt, ta en sväng i Femman / Nordstan eller försöka stressa till tåget ändå - barnen väntar (Anette är i Sollefteå) och det är ändå skönt att komma hem.

Det blir det sistnämnda och nu börjar jakten på färdalternativ där jag ändå kan hinna med tåget. Buss 755 och 760 går till Mölndal vilket är ett tidsmässigt plus. Tyvärr gick 755 precis när jag fick hållplatsen inom synhåll så det får bli 760, jag lär hinna ändå. Men så tickar minuterna iväg och jag börjar tro att min 760 inte finns, sådant har hänt förut, så jag kastar mig på 16-bussen, en stamlinjebuss som kanske kan ta mig till Gbg C i tid till tåget. När så dörrarna stängts och vi börjat rulla ser jag att 760 kommit in som bussen bakom oss på hållplatsen...

Definitionen på dålig tajming?!

Och mannen som körde min 16-buss var enormt vänlig och visade sin bästa sida genom att vifta fram allt från spår- och barnvagnar till ankor och gamla änkor.

Tur att det går tåg varje halvtimme under myllertid…

Hur lär man barn pengars värde?!?

Noel har för andra eller tredje gången tappat bort sitt Nintendo DS med ett spel i, sammanlagt värde runt 1500:-. Denna gång har vi dock inte hittat det och jag tror att eftersom Noel tappade konsolen någonstans utmed en större gata har någon annan hittat det och tagit med det hem. Är personen ärligt hoppas jag att det dyker upp hos polisen inom snart, annars lär vi knappast se röken av det.

Så till saken. Noel insåg att han tappat bort sitt spel runt 15-tiden i eftermiddags. Förlusten uppdagas dock först ikväll ca: 20:30 då Anette observerar att konsolen inte ligger på laddning som den brukar göra och frågar då Noel var den är. Svaret blir då att den har han tappat… Och detta ungefär som att han hade tappat bort en pinne han tidigare hittat i skogen.

Men för f*n! Hade han direkt när han insåg att den inte låg kvar i fickan sagt detta till de övriga 5 grabbarna han hängde med just då hade alla omedelbart börjat leta, och eftersom det ingår ett par äldre grabbar i detta gäng hade de säkert hittat spelet rätt omgående.

Hade han istället sagt det när han kom hem för att fika hade det ändå bara gått någon timme innan vi hade satt igång att leta och då i dagsljus!

Nu blev det han och jag och varsinn ficklampa vid 20:45… Därefter gick även Anette en senare sväng, men som sagt utan resultat.

Så om någon har hittat (eller hittar för den delen) en röd Nintendo DS med ett Mario Partyspel i i trakterna av Näset, Falkenberg vore jag ytterst tacksam om densamme tog kontakt med mig. Hittelön utlovas!!!

Att ge sig ut på löprunda med flatulens som en spärrballong från andra världskrigets London i kombination med en i övrigt väl lös och ledig mage är en övning i slutmuskelkontroll av närmast Zenbuddhistiska dimensioner.

*puh*

Men vad gör man inte för att kusinen ska få komma ut och röra lite på sig?

Starkt jobbat av honom förresten:

1. Att aldrig komma ihåg att jag hämtar honom 19:00 torsdagar om inte annat är meddelat och
2. Att han ändå bara reser sig upp och säger att “klart vi ska ut och springa!” oavsett om han just klämt en stadig bit fläskfilé eller som idag, ett halvt kilo räkor och ett glas vitt *asg*

Tänkte bara säga det :)

Jag: M.

Amanda: Tycker du att det här vykortet och den här schalen passar ihop?!?

J: Ehvah???

A: Det tycker jag :)

J: Vad bra då *ler*

*hoppsahoppsahoppsa*

 

ur “En sexårig flickas vardag”

Gillar energin, verkligen *likelikelike*

Rätt skön idé: vi överraskar Oprah! M, vad ska vi göra ? Jag vet, vi fixar ihop 21000 pers som gör en dans tillsammans!!!

TJOHOOO!

En bekant (Kent) lyckades, när han var dagbarn hos en av syrrans gamla klasskompisar, pilla ner en knäckemacka med smör och kaviar i en brödrost och bränna av densamma.

Jag är glad att jag slapp uppleva doftsensationen i det köket.

Jag har även hört historer om barn som på förvånansvärt innovativt sätt petat in smörgåsar i videoapparater, lindat in katter i utrullade kasettband samt målat sina genitalier med mammas snyggaste nagellack.

Att “tvätta håret” kan även det vara ett litet hyss, i synnerhet om man som schampo använder Casco-tapetlim.

Nu undrar ni kanske vad som komma skall.

“Vad har Propellerbarnen hitta på nudå?!?”

Inget speciellt allvarligt, mer än att det resulterade i att Propellerpappan (undertecknad mao) fick plocka ner TV: från väggen för att demontera hela bakstycket eftersom det är enda sättet att komma åt den inbyggda DVD-spelaren och medelst ett par snabba manövrar plocka ut de BÅDA DVD-skivor som på något märkligt vis samtidigt förirrat sig in i nyss nämnda DVD-spelare.

Jag vet inte vad tanken var, kanske att titta på båda filmerna samtidigt?!

Nu har jag iaf tittat på insidan till en LCD-tv med inbyggd DVD-spelare. Det stod Philips på de flesta av prylarna där inne. Det står Limited Label (SIBAs “egna” märke) på utsidan.

På insidan av min panna finns en blinkande skylt (jo, jag lovar). På den står det “SOVA!”

Gonatt.

Riktigt, riktigt galet. Så galet att det bara kan vara amerikanskt.

 

Tack och lov att det inte är riktigt, riktigt på allvar ;)

Jag har nog inget hål i min tand – jag har nog spräckt bort en flis i bakkanten av tanden istället, vilket säkert, om det inte lagas, kan bli ett ordentligt hål. Hur stor flisen eventuellt är har jag inte en susning om, men den verkar sitta fast, eller iaf vara ordentligt fastkilad på något sät…

Att åtgärda den misstänker jag kan bli mindre kul. Skräp.

Så, min kommande fredag kommer att bli underbar (not):

05:30 Gå upp, sätta mig i bilen (för ovanlighets skull) och köra (ännu mer ovanligt) till Gbg för att

07:10 Infinna mig på Tandkliniken Ett4, för att fixa ovan nämnda tand.

Därefter Sahlgrenska med ronder och avdelningsarbete. Eftermiddagen lär gå i lugnets tecken då vi är schemalagda med “eget arbete” och vårt fallseminarie är redan på torsdag…

Kan man ana att även kursansvariga kan längta efter en fredageftermiddag utan “kandisar” i hasorna?

16:00 Leta reda på kvällens kardiologjour och hänga hen i hasorna till 22:00. Då det är fredag kväll lär det inte bli en lugn stund så jag kanske skulle utnyttja den föregående förmodat lugna eftermiddagen till att inte bara plugga utan även sova en snutt och sedan äta en smula så att jag inte själv ytterligare bidrar till arbetsbelastningen på kardiologjouren…

Det hade ju för övrigt varit snyggt: “Hallå, kan någon hjälpa till här?!? Jag kämpar med en hypoglykemisk Medicine Kandidat på 90kg som har dimmig blick, morrar och vägrar släppa hjärt-lungmaskinen till patienten om han inte får en kexchoklad och det pronto!!!”

Nåväl.

Senare än 22:00 sätter jag mig i bilen för att köra hem till min älskade fru och mina barn. Frun har jag då antagligen inte sett i vaket tillstånd om ens alls sedan i tisdags morse då hon släppte av mig på Kallebäcksmotet för att via landvetter och flygvägen ta sig till Sollefteå varifrån hon beräknas komma hem mitt i torsdag-fredagnatten.

Hon sover förhoppningsvis sött när jag påbörjar mitt fredagsdygn i vaket tillstånd enligt ovan…

Tandvärk är helt klart en aptithämmare. Undrar hur länge jag kan hålla mig till bara vatten och vår nya eltandborste... Extra surt tycker jag det är att jag vet att det är ett gammalt (litet, för litet för att åtgärdas) hål som jag trots stor oral hälsoflit inte lyckats hålla tillräckligt rent. Det är dags att ha till tandläkaren... Problemet är bara att hitta en tid som passar innan jag avlidit av svält. I-landsproblem per definition, jag vet, men Robinson, here I come!

 

Tack pappa för tipset! :)

…to sätt patologitentor :)

Jag hade iofs räknat igenom tentan själv innan jag lämnade in den och landade då på en sisådär 75-76 poäng och godkänt var 70/100. Denna siffra tyckte jag var lite snålt tilltagen för att våga säga att “jo, jag satte den!”, särskilt om man inte är så snäll mot sig, trycker ner sig i skorna och räknar en gång till och då landar p årunt 70 poäng.

Då är det inte så roligt.

Då snörper det sig i magen varje gång man är två klick från att eventuellt hitta ett tentaresultat.

Så det var med mycket blandade känslor som jag och Mattias idag gick iväg till patologen för att iaf få ett förhandsresultat då tentan nu var 4 dagar försenad (de har max 21 dagar på sig att rätta tentan) och vi visste varför (Agnes Wold hade inte lämnat in sin del av rättningen och till på köpet gjort sig oanträffbar…) och därför iaf kunde få resultat från de delar som var rättade.

Nu hade Agnes tydligen, med svansen mellan benen (tro det eller ej), lämnat in sin del i morse, så vi fick faktiskt hela resultatet.

Och jag hade faktiskt 79 poäng.

YEY!!!

Det var två år se’n vi var på HC senast, och inte ett smack har förändrats sedan dess.

Bra eller dåligt?! Tja, om man nu försöker beskriva en historisk miljö så kanske det itne ska förändras så mycket…

Vad jag minns så finns det iofs förändringar och det är i showerna – det är inte oväntat andra skådespelare och förändrade (Lucky Luke Show) alternativt helt nya nummer (Indianbyn och Mexico Show) eller historier (den stora Western Show) som framförs och berättas.

Det som jag tycker framförallt är den stora behållningen är Western Show där det rids, skjuts, sprängs och trillas än hit och dit. Dilligensen med fyrspann kommer inbrakandes och jag vet inte vad. När kvinnsfolket (jajjemensan!) börjar skjuta med hagelbrakare dånar det rätt ordentligt kan sägas och även om folk dör till höger och vänster är det ändå rätt barnvänligt då publiken får vara med och avsluta det hela med att väcka alla fallna till liv genom att ropa “VAKNA!”

Stunten i Western Show är kvalificerade och snyggt utförda och det finns en engagerande historia.

Nummer två på min lista är tågturen med ånglok från High Chaparall till Mexico City (?) med tågöverfall, puffapang och burdusa banditer :)

Vad man ska se till att boka in när man ska till HC är FINT VÄDER!!! Där Liseberg nästan hellre upplevs i duggregn (inga köer) så är HC absolut till sin fördel i solsken. Att det då kommer mer folk får man vackert stå ut med, för ett HC i regn är INTE KUL!

Och jo, det skulle väl vara lite skurar dagen då vi var där. Sanningen var mer av karaktärern “rätt som det regnar kommer det en skur”… och dessutom rullade åskan fram över HC lite då och då under vårt besök.

Så var det med det.

Rätt snart ska jag försöka beskriva vår helg på Legoland. Återkommer.

Jomenvisst. Så har vi avverkat Liseberg. Det gick bra och eftersom det var ett år sen sist har barnen vuxit 5-10cm var och därmed tagit ett kliv upp på "hurmångasakerfårviåka?"-skalan.

Så det åktes friskt. Rabalder, Balder, Gasten, Kaffekoppen, JukeBox, Spinn-Rock, Kållerado, Lisebergsbanan, Hang-Hai och jag har säkert glömt något. Något som vi fakiskt missade var FlumeRide och att träffa pappusin Hedda som tydligen var på plats. Men Liseberg är ju trots allt rätt stort så det finns ju gott om möjligheter att springa om varandra.

Tyvärr var vädret inte riktigt med oss - det var ju för fint!!! Fint väder = mycket folk = långa köer. Kombinationen långa köer och sockertoppade barn ger tålamodsprövande övningar för föräldrar - "Patience, my dear Padawan, patience..."

Den som skriver självhjälpboken om "Zen och konsten att köa med barn" kommer att bli finansiellt oberoende är jag övertygad om - och jag bjuder på det tipset.

tjo

är så trött att varken stor bokstav eller punkt är aktuellt

tänkte bara säga att det kommer rapport från såväl liseberg som high chaparall

10-4

En platt ände, eller kanske två, får man av omtentapluggande. Jag sitter lika stilla om dagarna som en genomsnittlig australienresenär gör under en nonstopflygning till sagda kontinent. Om man kanske skulle dra på sig kompressionsstrumporna för att minska risken för djupa ventromboser?!?

Stillasittandet innebär ju inte bara att jag blir platt i röven, jag blir ju rund om magen oxå. *morr*

Men på torsdag em strax efter 15-snåret är eländet över för tre veckor eller så, sen är det full fart med internmedicinen igen. Tills dess hoppas jag ha kunnat bygga om viss centralt belägen adipositet till mer generellt belägen muskulatur. Jag har fått träningsvärk av Wii Fit’s Rythm Boxing… *gråter*

Detta måste och SKA åtgärdas!!!

Jajävlar. Om det vill sig riktigt illa kanske jag kan tvinga den bättre hälften att filma ett bevis på årets akrobatiska manövrer på studsmattan. Man vet aldrig så noga…

Youtube – vår frälsare och vän?!? Fan tro’t…

Håhåjaja. Och nu sitter jag och gör sådant jag inte ska göra – bloggar istf att plugga. Skäms på mig.

Vi ses på andra sidan, Skorpan.

*pluggh*

Jag har hört en låt på radio nu ett tag och varje gång jag hört den har jag blivit glad.

Jag har fått viss lust att dansa också (dagens understatement, jag hoppar, tjoar, sjunger rakt ut och spelar så högt i bilen / lurarna att jag håller på att trycka ut rutorna resp in trumhinnorna!).

Så när man sitter och pluggar kan det behövas lite pepp musik.

*letaletalet*

Eller, det tog mig ungefär 2sek att hitta den på Spotify :)

Här är den!!! (direkt Spoitfylänk här)

Och så här ser den ut (även om ljudet på jåtåb kunde lämna lite i övrigt att önska…)

Lite kul grejor om låten då.

1. Blev överraskad när jag insåg att det var Kelly Rowland som sjöng, jag trodde det var någon okänding som gjort bra ifrån sig hemma i garderobsstudion, men ack nej, för...
2. …det var ju David Guetta som gjort som han brukar, fast med en riktigt sekundlimlåt och sångerska enligt ovan.
3. Jonas Åkerlind har gjort videon!!! Och de ser ut att ha haft rätt kul :) Johan blir danssugen, igen.
4. Det brukar vara någon av remixarna som faktiskt lyfter ytterligare, men nej, inte denna gång.
   … fast jag kanske ändrar mig efter ett partrettio genomlyssningar på maxvolym *dumdidumdum, lallelaj* 
5. Låten är lite kort, jag får köra den på repeat, för 3 minuter räcker inte för att jag ska hinna bli svettig, det krävs iaf 2-3 körningar på raken. Fast då är jag åas helt slut :P

Och spela den så högt det bara går. Det är ett måste. Så det så *ahhhhhhhh*

*sjunger*

When love takes over yeaaah
You know you can’t deny
When love takes over yeaaah
’Cause somethings here tonight

*hoppahoppahoppahoppa* – my kind of music, makes me lycklig

Öppnade just en schematisk bild över apoptosens mysterier. Då får jag en nysattack som slutar i att jag biter mig i tungan.

*hemulabananer*

Jag tror jag är allergisk mot Deaht Receptor Ligands…

*morr*

Sonens mobiltelefon återuppstod från de döda. Jesus behövde grottcampera i dagarna tre för att återuppstå – jag säger; höj temperaturen och minska skalan (mobiltelefon och ugn) så räcker det med en timme för att lösa problemet!

Men nu var det inte återuppståndelse saken gällde utan kaka.

Pia Raipola-Andersson gav mig för ett tag sedan receptet på en löjligt god vit chokladkaka:

Smält 200g vit choklad med 100g riktigt smör. Rör ihop 3dl vetemjöl, 3dl socker (gärna råsocker) och 3 ägg samt toppa med 3msk cognac. Veva nu ner chokladsmöret i cognacssmeten, vält ner alltihop i en smörad och cocosad form och hsyt in i ugnen, 175° à 30min.

VIPSFÄRDIGTGOTT!!!

Den där kakan ÄR löjligt god.

Nu är ju inte jag den som är svår på spriten men jag fick ändå någon slags hang-up på cognac + kaka och funderade på om det inte borde gå att göra med annan sprit? Borde man inte kunna göra en icke vit kaka? Vilken sprit passar med mörk choklad? Kanske whisky?!?

Men cocos och whisky? Cocos ersattes med vanligt ströbröd. Dock, för att inte låta den mörka chokladen och whiskyn härja fritt bland smaklökarna tyckte jag att det behövdes någto mer – KAFFE!

Sålunda – behold the vit chokladcognacscocoskaka alter ego – THE DARK CHOCOLATE WHISKY COFFEE COOKIE ;P

Byt sålunda ut 200g vit choklad mot 200g mörk dito, cognacen mot whisky (4msk tom, cognac lämnar mer smak i kaka än vad whisky gör), cocos mot ströbröd och skvätt sedan i ½dl kaffe oxå.

För den inte fullt så våghalsade som redan står vid ugnen delges även en liten recension av hur TDCWCC smakar.

Gott! Den är inte så söt som sin vita föregångare utan har naturligt nog en liten smula beska från såväl whisky som kaffe och mörk choklad. Därför passar det alldeles utmärkt att som lök på laxen, grädde på moset och salt i såren till denna i sig redan potenta kaloribomb äta SIA’s Gräddglass – vanilj såklart!

Lika himmelskt gott som farligt för figuren (jag har gått upp ohyggliga ½kg se´n jag bakade TDWCC...)

Väl bekomme :)

Äldste sonen har just kommit hem, våt som en dränkt katt efter att tillsammans med kompisen Felix ofrivilligt(?) ha plurrat i havet.

Problemet var att han hade sin nyfådda mobil i fickan.

“Pappa, den är stendöd! Betyder det här att jag inte får någon ny mobil förrän jag fyller 18år?!?”

Jag var frestad att svara jakande på den frågan… Nu ligger mobilen i ugnen (öppen lucka) och gosar sig i eftervärmen från en kakbak i hopp om att den ska kunna återbringas till ett aktivt liv…

Apropå kaka så har jag bakat en variant av Pia Raipolas übergoda vit choklad/cognac/cocos-kaka. Min version blev mörk choklad/whisky/kaffe-kaka. Återkommer med recension ;P

… SMS:et från äldste sonen.

Jag skickar att han bör komma hem nu om han ska hinna posta sina födelsedagspartyinbjudningar idag.

Han svarar: Maste Jag

Jo, han maste nog…