I torsdags var familjen på bio i Varberg. Vi såg Pixars Upp, vilket var en bra film, kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig efter alla toppenbetyg, men bra.

Sedan åt vi pizza innan vi åkte raka vägen hem, lagom möra efter biobesök, pizza i magen och 30 minuter i bil på mörka landsvägar. Alltså glömde jag att vi skulle hämtat min cykel på Fbg Jvgstn.

Glömd cykel betyder buss vilket betyder ingen motion och att jag måste knalla ut genom dörren ungefär 10minuter tidigare på morgonen än om jag cyklar. Detta under förutsättning att jag tar 07:19-tåget eller senare, tidigare än till det tåget går det nämligen ingen buss utifrån oss.

Så sagt och gjort, 06:50 knallar jag ut genom dörren för att vara säkert på plats vis busshållplatsen 07:55. Jag är där på knappt tre minuter och går halva sträckan längs bussens färdväg och har sålunda knappast missat den utifall busschafförens klocka skulle vara lite snabbar än min mobil (som är synkad mot mobilnätets tidsservrar), vilket har hänt.

06:58 kommer bussen och nu börjar det bli lite tight om tid för att hinna med bytet inne i Fbg till tågskytteln 07:04. Chaffören kör på rätt ordentligt och det är få stopp så jag säger inget om att hon gärna får prata med skytteln så att jag säkert kommer med utan räknar kallt med att vi hinner.

Jag tycker oxå att det känns onödigt att stressa en chafför som desutom redan varit när att bli krockad av en bil som gör en inspirerad filbytesövning som är milimetrar från att sluta i sidan på bussen…

Givetvis står där ingen tågskyttel på busstationen när vi anländer 07:05.

“Nä, den gick 20 sek innan ni kom…” säger någon jag frågar efter bussen.

Så jag hoppar iväg till ett par andra bussar och kollar hur läget ligger och chafförerna säger att det alltid är läge att uppge att man ska med tågskytteln. Lesson learned… Men en av dem säger ändå att “jamen jag kör nästan där förbi på min tur så du kan ju åka med mig!”

Fantastiskt! Ibland blir man positivt överaskad av lokaltrafiken oxå :)

Så glad i hågen och övertygad om att här kommer det att hinnas med tåg åker jag så iväg med en alternativ buss. Chaffören är erfaren och när jag berättar om den lite spännande turen in till stan säger han något om att “den chaffören är ny” samtidigt som han bråkar med sin färdskrivare och i stilla mak kör rätt över Sandgatan – MOT RÖTT LJUS!!!

Jag sa inget, då heller…

Väl upp mot stationen säger jag att jag kan hoppa vid hållplatsen Willys och får då till svar att:

- Nä, jag kör dig en liten bit till!

Åkej, schysst.

Riktigt schysst blir det sedan när bussen stannar(!) mitt i cirkulationen(!!) för att släppa av mig. Med orden :

- De kan gott vänta…

Släpper så chaffören av mig 200 meter närmare Fbg Jvgstn än vad han egentligen behövde.

En upplevelserik resa må jag säga, men jag cyklar nog hellre.