är ett rätt bra ställe att bo på.

I onsdags (28/5) tog jag vägen om stranden när jag cyklade hem.

Jag gör det gärna igen.

Reklam finns runt oss på alla möjliga sätt och vis; ibland rent uppenbart som annonser eller avbrott på TV och i radio, ibland mer subtilt som produktplacering eller vagt förtäckt i bloggar. All denna reklam är bara att acceptera, den är en del av hur vår värld fungerar idag.

Så finns det dålig reklam som man bara tröttnar på och jobbar hårt för att ignorera eller sådan reklam som är så fantastiskt dålig att man blir nästan arg och börjar driva med eländet (vilket iofs säkert kan vara ett mål i sig) exempelvis tyska svenskdubbade tvättmedelsreklamer för Ajax *suck*.

I en helt annan dimension har vi bra reklam, rolig reklam, reklam som engagerar, förnöjer och verkligen höjer varumärken. Om min hjärna får bestämma hamnar tex ICA, E-On's senaste drive och Carlshamn som nu driver med sin gamla klassiker "gott gottigottgott" i det lägret, men tyvärr inte så förfärligt många fler svenska bidrag (som jag minns iaf, kom gärna med andra förslag).

Lättare att hitta bra reklam är det ofta om man går utanför Svea rikes rätt snäva gränser. Varför kan man fråga sig och jag har väl inget bra svar på den frågan. Men om jag ska jag gissa så kan det kanske bero på att många länder/kulturer rent numerärt är större än vår lilla ankdamm, konkurrensen därmed hårdare och resultaten därefter.

Det kan även ha med lagstiftning att göra men det låter så trist att det bortser vi ifrån.

Vart vill jag komma med det här då? Jo, jag vill få en anledning att visa den här:

Och därmed uppmana min forna arbetsgivare att använda riktigt bra reklam till att få ut resultaten av den enorma kompetens jag vet finns inom organisationen.

Vilken arbetsgivare jag menar?

Vägverket, givetvis ;)

När man tittar ut genom ett flygplansfönster finns det vissa saker man inte vill se.

En något cabbad flygplansmotor är en sådan sak.

Gonatt.

... kan resultatet bli rätt roligt :)

Bilen gör partnern, eller var det bilden som gör partnern, eller hur var det nu?

Svar till // "Förvirrad"

I morse var det tåget 08:20 som gällde. Var för ovanlighetens skull i god tid och blev bara liiite stressad över att Reginatåget redan stod inne. Stressen gick dock raskt ner igen när jag felaktigt kom ihåg att detta tåg normalt stod och väntade ett par minuter i Fbg. Så i godan ro låste jag fast cykel, hjälm och traskade ut på perrongen.

Reginatåg är trevliga saker; tysta, snabba och rätt så rymliga. Enda nackdelen jämfört med Öresundstågen är att de har sämre utfällbara bord att ha böcker, datorer och fika på. Jag menar, hur tänkte de som konstruerade dessa bord? Jag är relativt kortbent men ändå landar bordet i nedfällt läge i höjt med mina knäskålar. Borde vilar alltså PÅ mina knän och hovrar inte som det flesta andra liknande konstruktioner en knapp decimeter ovanför.

Nåväl, Jag bestämde mig för att gå på utsidan av tåget och passerade därför nästan samtliga av de som väntande stod och kikade söderut efter det mötande tåget, knallar ombord på Reginatåget, plockar upp datorn och sätter mig för att börja jobba när mötande tåg rullar in söderifrån.

Då klickar det.

F-N! Mitt tåg ska ju gå norrut! Då bör det ju rimligtvis komma söderifrån! JAG SITTER PÅ FEL TÅG!!!

River ihop dator och ryggsäck och rusar mot dörren som bara är två stolsrader bort. Trycker på dörröppnarknappen och dörrarna öppnas 5cm, någon tjoar att jag får snabba mig på för norrgående tåg gör knappt helstopp i Fbg (jotack, jag vet!) varvid dörrarna stängs igen med min fot i kläm och tåget jag är fastklämd i börjar rulla söderut…

Halmstad nästa!

*suck*

Så idag har jag alltså varit i Hstd och vänt på min väg till Gbg. Effektivt. Mötet vi skulle haft 10:00 sköts raskt till 14:30 och jag kommer säkert hem minst två timmar senare än jag hade planerat. *mummel*

Jag ser fram mot då Fbg station flyttar till det nya dubbelspåret för då kommer norrgående tåg ALLTID att komma in på det västra spåret. ALLTID, I tell you. Inte hade det blivit bättre om jag hoppat på tåget i Järvsö heller, de har ju också enkelspår…

Klinisk anatomi godkänd *niiiiice*

Estrellas Sourcream & Onionchips är ju livsfarliga som tilltugg till LBF7! Smular rätt ner i datorn. Tar slut gör de oxå. Fan.

Och skrivhastigheten blir ju rätt svårt lidande när man:

1. bara skriver med en hand
2. hela tiden glor mer i påsen än på skärmen
3. varken är dubbelhänt eller skelögd och alltså måste pausa i den redan svårt decimerade produktiviteten så fort chipsfångst är aktuellt, dvs var 5:e sekund eller så...

Sen blir det ju inte bättre efter att påsen är slut och man inser:

- MAJ GAAAHHHD!!! Vad har jag gjort?! Beach 2008?!? ...

Och raskt rasar ner i en bråddjup och kolsvart depression som inte går över förän man bränt upp halva Barsebäcks årsproduktion (dvs eldat upp eller ner grannstugan, Bärseback finns ju inte längre ;) )

För att inte tala om att chipsjävlarna genererar blogginlägg?!

Jisses, i sommar är det jag som på fastande mage GÅR till Järvsö och tillbaka i ett desperat försök att göra mig av med en halv påse chips!

När man sitter och inte kommer någonvart med LBF7 kan det vara till tröst att ha en bulle :)

Bullen är bakad i min bakmaskin och just denna bulle är en rätt fluffig grahamsversion. Gott och nyttigt, mmm ;)

En smula senare kan det se ut såhär, snart mätt *leeer*

Jag vet att det är dassiga färger på korten, men så blir det med mobilkameran i inomhusljus…

...hittar man konstiga saker.

Väldigt väl animerad talsync, synd att den inte var längre.

Och när vi ändå håller på; fler dinosaurier *hm* och en gris...

Eller hur var det nu... Tusen miljarder flugor kan inte ha fel - ÄT SKIT!

Allvarligt, efter att ha hört hela kopplet trodde jag inte på top 5... Kanske någonstans 5 - 15 men nu blev det ju inte i den häraden heller. 18:e plats, eller var det 21:a? *tjoho*

Kanske inte så konstigt ändå; om det finns två rätt lika framträdanden så blir det som är det mindre slagkraftiga (om än med rätt liten marginal) ordentligt bortglömt. Så hade det inte varit för att Ukraina tror jag C & Co hade landat rätt mycket högre, men nu fanns hon ju. Ani Lorak:
Snyggare, hetare och med bättre koreografi. Då ryker C & co in i glömskans skuggor med en fjärt! Anis låt? Shady Lady är helt ok, catchy om än utan riktigt tydlig refräng. Dock, och viktigt i detta sammanhang - den drar från första takt medan Hero, som jag nog på sätt och vis ändå tycker är ett elegantare låtbygge, har en rätt lång startsträcka innan den lyfter ordentligt.

Vinnaren Ryssland? Inte en aning om hur den går/låter - men det lär jag väl bli varse under veckorna framöver :P

Gonatt Järvsö, om du så befinner dig i Belgrad!

Jaha, tentaresultatet från Klinisk Anatomi är här *tjoho* och bland mina minnesceller finns inte ens röken av ett spår av mitt tentanummer…

*suckah*

Institutionen är stängd och mitt minne blankt. Alltså bara att vänta till på måndag. Har jag mot all förmodan yppat något om mitt skrivningsnummer till någon läsande själ därute vore jag överlycklig för en liten hint om sifferkombon.
Nu är sannolikheten för att jag faktisk har berättat numret för någon medmänniska, och denna någon inte bara kommer ihåg utan även läser detta, i trakterna av Harrisburg, så mina förhoppningar är inte speciellt höga.

Nu tror jag att jag hade 69. Hur svårt är det att komma ihåg lixom? Men det kan lika gärna vara önsketänkande *ehum*… Tro är ju per definition en faktauppfattning utan stöd av bevis. Tillråga på allt elände är tentaresultatet tillhörande detta sköna nummer godkänt!!! Men med erfarenhet av mitt närmast icke-existerande minne tänker jag inte ta ut segerns sötma i förskott.

Så.

63 timmar till institutionsexpens öppnande igen och förhoppningsvis gillande mund…

Jag tror jag går och grillar en stund.

- Det är bättre att vara omsorgsfullt overksam än att arbeta slarvigt.
Spanskt ordspråk.

Jag kunde inte sagt det bättre själv :P

Logik är fina grejer :)

Att säga att "ateism minsan är en religion det oxå" är ungefär lika smart som att säga att inte samla frimärken oxå är en hobby.

Glasklart!

Come join the evolution ;)

Rippat från http://allotetraploid.se/ 

Phelpsfamiljen, som står bakom den extrema Westboro Baptist Church i Topeka Kanssas och i Sverige blev känd för att kalla Tsunamin en gudomlig vedergällning för rättegången mot Åke Green, står nu inför ekonomisk ruin sedan en domstol fastslagit att utmätning av deras egendom får ske enligt ett tidigare utdömt skadestånd.

Det var efter en demonstration vid begravningen av en amerikansk marinsoldat som familjen till den avlidne beslutade att stämma kyrkan för trakasserier. Demonstrationen var ett led i Phelpsfamiljens kampanj ”Thank God For Dead Soldiers”, i vilken de menar att Gud gläds åt att amerikanska soldater dödas eftersom nationen tillåter homosexualitet. Nu har alltså en domstol avslagit Phelpsfamiljens begäran om att inbetalningen av skadeståndet skall skjutas upp tills efter deras begäran om överklagan av domen blivit behandlad. Totalt rör det sig om fem miljoner dollar som familjen åläggs att betala. Om domen står sig och verkställs kommer den att effektivt innebära slutet för kyrkan, då den gör samtliga medlemmar medellösa och dessutom skuldtyngda då de saknar medel för att betala vad som blivit dömt dem. Topeka-capital Journal har hela storyn.

Min kommentar: Gud så skönt att höra ;P Jag hoppas verkligen att domen står sig.

Nu snackar vi inte anatomiövningar i dissektionssalen.

Nu snackar vi andra bloggare. Jag har reggat denna lilla blogg på www.bloggtoppen.se för att försöka se hur besöksstatistiken EGENTLIGEN ser ut. Det verkar gå sådär, jag vet nämligen inte om bloggtoppen registrerar RSS-läsningar eller ej... Nåväl, det går väl att luska ut genom lite forskning, vilket jag inte orkar med just nu. Annandag gör jag det.

Så tillbaka till det här med lik. På bloggtoppen kan man spana lite mer i detalj hur trafiken på en blogg ser ut, JBBS kan man kika lite på här. Så längt allt väl, men under trafikgrafen står det som följer:

***********

Om du gillar denna blogg kanske du även gillar...

KENZA - men vafan? En 17(?)-årig modelltjej som på bra håll liknar Jessica Alba.
Tsilod - ursäkta??
Frankincense - feministisk, estetisk stilfascist. - what? En programledare från kanal, ehhh, skitsamma.
Pernilla Wahlgrens blogg - kvinnan är rasande produktiv i sin blogg, annat kan ju inte sägas...
KISSIE - tonnårig blondinbellawannabe.

***********

Om jag överhuvudtaget har tillräckligt bloggmässigt gemensamt med någon ovan nämnd får det väl bli Pernilla då, vi är ju iaf flerbarnsföräldrar. Men övriga? Jag känner mig verkligen som ett levande frågetecken våldsamt stretande mot alla försök till klargöranden och förklaringar.

Enda grejen jag kan komma på är att det antingen sitter någon betald nisse och petar in referenser till bloggarna ovan på alla möjliga ställen som kan hittas, däribland min bloggregistrering på bloggtoppen, eller att det är en automat-tjänst man kan köpa. Och det kan ju bli lite märkligheter när datorer ska analysera texter.

Jag hade helt klart blivit mindre förvånad om någon hade skrivit att "Kanske du även gillar..."

* Järvsöbloggen

...än över träffarna ovan. Nåja, vem vet, rätt vad det är kanske jag är sveriges motsvarighet till Dr Mc Dreamy, blir modeplåtad för King och dessutom medverkar i Sound of Music (antagligen som korumpa, men ändå). Konstigare saker har hänt.

Så har man varit på sin första cup-match då. Noel spelar i Skrea IF P01:or och i söndags var vi i Hyltebruk på Örnavallen och Skrea möte Hyltebruk (7-4) och Torup/Rydö (0-0).

Lite halvpissigt väder, men ändå uthärdligt. Trevligt sällskap med en bunte andra föräldrar och tänk vad engagerad man kan bli i ett 7-spelare starkt fotbollslag av 6-7-åringar :) Inte visste jag att jag hade en massa fotbollsjargong i mig, jag fann mig själv och Henrik vrålandes saker som:

- Backahemnuråh!

- Vänduppåskjut!

- Pangpåbara!

- Passadomarn!!!

Och andra mer eller mindre bevingade ord. Roligt var det hursomhaver *hehe*

Nåväl, eventuellt kan det där vara en del av min framtid i upp till 12 år framöver, tills han kan börja köra själv :P

Så jag får väl se till att göra det bästa av det hela framöver. Är det fint väder nästa gång ska jag ta med mig en grill...

Jag och mitt närminne verkar inte bo i samma kropp alla gånger. Jag kan stå i köket och skriva ner allt som ska handlas på lokala supermarcadon, raskt förflytta mig till nyss nämnda lokal för att (ofta redan halvvägs dit) upptäcka att lappjävlen (jag vet, det heter inte lapp, det heter same, men ändå…) ligger kvar på köksbänken och skräpar.

Senast gjorde jag det för mindre än tre timmar se'n. Tack och lov hade jag repeterat inköpslistan tillräckligt många gånger under själva skapandet för att komma ihåg den i huvvet vilket alltså ändå gav den stackars listan existensberättigande.

Gång efter annan upptäcker jag min egen existens på väg åt något håll hemma i huset utan att just för ögonblicket ha ens skuggan av en susning om vad som var ursprungsanledningen till min apostlagärning ej heller vad som borde vara mitt mål. Tack och lov har jag kommit på en rutin som oftast för mig in på rätt spår – gå tillbaka till Gå och börja om promenaden, det brukar hjälpa, men inte alltid.

Och jag har fått för mig att jag ska bli läkare… I mörkare stunder undrar jag om jag inte borde passa bättre som isbjörnstränare på zoo. Någon måste ju lära de stackars djuren hur man psykotisk lunkar runt i samma spår dag ut och dag in och det tror jag skulle kunna vara en arbetsuppgift bättre passande min mentala kapacitet än att bli legitimerad helare.

Jepp. Så är det. Framöver kommer ett blogginlägg med rubriken "Jag och mitt bollsinne". Nära bekanta vet redan hur den relationen ser ut men för er ovetande tänker jag inte avslöja mer än att Henke Larsson och jag inte spelar i samma liga.

Dagens I-landsproblem #24337

För oss alla förvirrade själar som plötslig finner oss ståendes utan tillgång till vilket veckonummer det egentligen är.

SKÅDA LJUSET!

Visserligen krävs internetuppkoplling, men det har ju alla överallt idag... *ehum*

Så har jag för första gången satt nålen i en stackars medmänniska. Vi har förmånen att få gå en frivillig kortkurs i klinisk träning, som det så vackert kallas. Det är ett gäng läkarstuderande sjuksköterskor som kommit med den goda idén att skapa en kurs som tar upp några vanliga arbetsmoment man kan träffa på som vikarierande undersköterska.

Helt enkelt bra-att-ha-kunskaper om man ska ut i vården och sommarjobba. Kalas, jag som ska köra taxi... ;P

Kursen ligger utanför utbildningen och vi får inga poäng för den men skolan stödjer "projektet" som det heter och jag misstänker att kursen är här för att stanna och utvecklas.

Så, tre eftermiddagar har vi hållt på med:

• Sjuksängen, dess funktion och möjligheter.
• Bäddning av tom säng och bäddning av säng då patienten är sängliggande.
• Personlig hygien - övre och nedre toalett, placera bäcken, val av bäcken.
• Munvård - svårt sjuk patient, helprotes, delprotes samt egna tänder.
• Omhändertagande efter dödsfall.

• Förflyttning
  • i säng, vändning (förebyggande av trycksår och kontrakturer)
  • uppflyttning i sängen
  • från rullstol/stol till säng
• Att använda olika hjälpmedel; glidlakan, förflyttningsbräda

• Ta kapillärprov
• Venpunktion – att ta blodprov
• Hålla fria luftvägar
• Ventilera med mask

Tyvärr har jag bara haft möjlighet att vara med på första halvan av första tillfället och hela sista tillfället men det har varit mycket givande ändå och idag har jag som sagt satt nålen i en "patient". Vi fick genomgång av handgrepp, tekniker och lite tips & trix, därefter simulerade vi.

Innan man får sticka skarpt sticker man först i en låtsas-ven som ligger i en "hud" av plastmaterial. Hela anordningen spänns fast på någons arm och man utför alla moment med stas, patientsamtal, ID-koll osv som om det vore på riktigt och det är inte helt lätt att hålla alla bollar i rätt mun första gången, det vill jag lova. När vi sedan stack skarpt såg jag mången skakig hand och svettiga pannor och lite fel blev det ju härodär.

Så när det var dax för bar hud och vassa tillhyggen började Frida med att blodprova mig - vilket gick sådär, hon missade venen och fick inte ut något blod... Och sedan fick jag blodprova Frida, vilket gick bättre då jag iaf fick blod, men se'n lyckades jag dra ut nålen när jag skulle byta till ett nytt rör så lite sket det sig iaf...

Ont gjorde det knappt alls, jag är ju van vid blodgivningens mycket grövre kanyler och roligt var det absolut! För de som går prekliniskt på läkarprogrammet vid Sahlgrenska rekommenderas kursen varmt. Är du usk eller sjuksköterska innan du började läkarlinjen kan du alltid vara med och dela med dig av din visdom!

Undrars om jag behöver sticka någon i taxin i sommar? Återstår att se...

Jag har hållit mig i det längsta för att skriva något om detta, och jag vet inte riktigt om det känns ok att göra det nu heller. Jag egentligen att jag bara bidrar ytterligare till drevet, skevheten, känslostormarna och jag vet inte vad och jag vet inte om jag vill det. Alls.

Men nu kan jag inte undvika att kommentera längre.

Att rätt upp och ned ta en annan människas liv är något av det hemskaste en människa kan göra tycker jag. Det finns situationer där man kan bli tvungen att göra det, jag har iofs svårt att komma på någon annan situation än en där det gäller mitt eget liv eller livet hos den som hotar att ta mitt samt om någon utövar samma hot mot någon i min familj.

Jag kan även förstå att inte fullt normalt fungerande människor inte har de spärrar som krävs för att fungera tillfredställande i närheten av andra människor.

Nå. Skulle det nu trots allt ske så låt det gå fort. En utdragen kamp vinner ingen något på, alla blir bara ännu större förlorare och det är likförbannat de efterlevande som får ta smällen.

Här förutsätts ju någorlunda lika kämpar, eller iaf vuxna människor.

Säger man barnamord blir det femjävligt värre. Dock, återigen, mitt i allt det sjuka - låt det gå fort, låt den som ändå ska dö slippa skräcken, pinan och förnedringen.

Däri har en liten tröst legat för mig, ett sista hopp, tills jag läste det här.

Tills dess kunde jag tänka att ... eller det kunde jag inte alls. Låt säga såhär, jag kan ofta sätta mig in i hur rätt många skruvade sinnen kan resonera, deras logik och eventuella känsloliv. Kanske ibland förstå hur mentala "monster" kan skapas av vidriga uppväxtförhållanden vilket säkert är förmätet sagt men ändå.

Men nu tog det stop, nu kommer jag inte längre än en slutlig kommentar:

Fy. Fan.