Faderskapet och jag lunchade tillsammans idag. Faderskapet bjöd sin fattige son, studenten :) Vi avnjöt varsin Liten Combo på Burger Inn, faderskapet en Bacon Cheese och jag själv en Hawaii.

Märkligt att alla maträtter i Sverige som innehåller ananas kallas "Hawaii"?

Nåväl, när vi sitter och väntar på vår beställning lägger vi vantarna på varsin dagens tidning, pappa tog HN och jag fick tag i en aftonblaskan...

Och därmed kommer vi till dagens reflektion, och det är inte att Burger Inn är så långt från mackedonken och liknande kedjor man kan komma (och det i positiv bemärkelse!), utan reflektionen är som följer:

Det tar mig kortare tid att läsa igenom Aftonbladet än en en Kalle Anka & Co. Och då läste jag ändå "ledaren" i Aftonbladet. Det säger en hel del om aftonblaskan... 

Jisses.

Jag tror till och med att Järvsö lokalblad skulle ge mig mer än aftonblaskan. Av outgrundlig anledning köpte jag två nummer av GT i helgen och det var samma visa där - en innehållsmässig motsvarighet till Gobiöknen och när jag upptäckte att bilagan jag just betalat 5:- för bara innehöll hela helgens TV-programtablåer blev jag trött på allvar.

Men jag är väl inte speciellt beroende av TV heller.

Det om detta. Livet är som en chokladkartong osv...

Det var julafton, Tomten hade ett sjå med att dela ut alla klappar och ungarna, i synnerhet Amanda som ännu inte börjat önska sig dyrare = färre saker, begravdes under ett mindre berg av paket. Nu kan man diskutera konsumtionshets, dagens bortskämda barn (de har väl "dagens" barn å andra sidan alltid varit jämfört med barn en eller ett par generationer tidigare...) men det tänker jag inte göra. Nu... se'n, kanske.

I vilket fall, två stora succéer blev det som sagt:

1. Amanda fick ett
och det är inte mycket annat som intresserat henne efter att dockskåpet/-huset installerades i hennes rum. Hon sitter och tittar på det, tänder och släcker ljuset och jag vet inte vad - jag brukar bli rätt bryskt avvisad om jag frågar vad hon gör:

- Försvinn Pappa! Du får inte vara härinne! Jag vill vara ensam!

Ok, ok...

2. Noel önskade sig ett Nintendo Wii. Hampus önskade sig inte ett, ety "Noel önskar ju sig ett, och då behöver ju inte jag önska mig ett?!". Smart kille...
Husomhaver så dök det upp ett Wii redan i morgonpaketen faktiskt. Och det var inte bara ett Wii och det alltid medföljande spelet Wii Sports (tennis, baseball, bowling, golf och boxning) - det var dubbla spelkontroller och två extra spel; Super Mario Galaxy och Rayman Raving Rabbids. Guitar Hero III, ett vuxen"spel var visst oxå med :) Noel fick ett eget spel på kvällen, Lego Star Wars: The Complete Saga och lyckan var total.

I Wii:n så skapas det loggar över vad som hänt varje dag. Det verkar som om det spelats totalt 5 - 6 timmar varje dag se'n Julafton. Värd varenda spänn med andra ord :) Obs! Det är inte bara grabbarna som sitter i soffan och kör Super Mario Galaxy, neh, bland annat så bowlas det friskt och ett eller annat riff dras väl oxå av ;)

Anette och jag resonerade som så att det där är en julklapp till hela familjen och då kan man lägga på lite extra. Troligtvis dyker det upp någon form av karaokespel så småningom och då vet jag en liten dam som kommer att bli mycket intresserad - när vi är ute och åker bil har vi nämligen upptäkt att vi har en centralt placerad högtalare i baksätet och den brukar sjunga refrängerna på alla låtar. Dessutom sjunger den rent! Högtalaren heter Amanda och är 4 år gammal. Förhoppningsvis kommer den bara att låta bättre ju äldre hon blir :) Återstår att se om grabbarna har samma sångtalang eller om de bara behöver öva lite mer *hepp*

... deltenta III på 30p fysiologi, farmakologi och biokemi är gjord, och som vanligt är kommentaren:

- Jo, det finns en risk att det gick vägen.

Denna gång avhandlades digestion (matsmältning) och intermediär metabolism (hur näringen tas upp av tarmen och sedan transporteras runt i systemet samt lagring av socker som glykogen och fett som... fett) samt hur fel det kan gå i dessa system, vilka sjukdomar det kan ge upphov till och eventuell medicinering. Allt på tre veckor *TJONG!*

Den mentala avslappning jag upplever nu är en lyx. Och den lyxen ska jag njuta i fulla drag tom 26/12, eftersom jag ska börja plugga till omtenta den 27:e.

Sedan är det fullt ös medvetslös mot nya kunskapsmarker. Synd bara att man är medvetslös så ofta. Ibland kan jag sitta på en föreläsning och anteckna så pennan glöder och när föreläsningen är över och jag lämnat salen kan jag ändå knappt svar på vad vi just gått igenom. Är inte det en sorts medvetslöshet?

Fast just nu är jag nog mest trött. Det ska bli skönt att sova ett par nätter utan det dåliga studiesamvetet hängande över sig - den ständiga balansgången mellan studie- och sömntimmar. I mitt fall känns det allt som oftast som om att det är brist på båda, och då försöker jag prioritera sömn - är jag för trött spelar det ju ingen roll hur många timar jag pluggar...

Gonatt böckerna, vi se's om en vecka!

... eller i alla fall en med studentmått mätt dyr sådan - 80:-

Förvisso en förtvivlat god parma/mozarella-panini med sallad och balsamvinäger, samt ett av landets bästa kaffen efteråt - de kom tvåa i barista-SM. Men ändå. I lilla Falkenberg. Dyrt.

Och det trådlösa nätet låg nere oxå pga problem hos leverantören.

*suck*

Undrar vad en lunch kostar i Järvsö?

Och varför är knivarna alltid för slöa för att elegant kunna såga sig igenom en panini? Nu blev det mest att medelst gaffel och slö plåtbit med kraft forcera sig igenom den i övrigt utsökta paninin. Det kändes inte så världsvant som man kunde önska. Jag gjorde mitt bästa för att kompensera genom att ta en latte macciato efter, men jag vet inte om det vägde upp...

Nu blir det lunchpromenad till lärcentrum för att med lika slö elegans som ovan försöka banka in lite tentasvar.

Det är det enkla innehållet i ett mail jag fick av en mycket god vän idag - helghälsningen och en länk...

Tänk så det kan bli *hehe*

Tack Pia, min lömska Storasyster :)

If this was you, all your wishes would be true.

Is it you?

Löv.

"In" är väl inte helt korrekt, "commuting to/from" borde det kasnke vara med tanke på mitt inte fullt så vakna tillstånd på tåget. Jag sover inte riktigt, men vaken är jag definitivt inte - oftast.

Detta närmast vegetativa tillstånd är dock lite lurigt, jag har ju tidigare berättat om tågbyten i Halmstad pga omedvetenhet i närheten av Fbg's perrong. Det är lite mer tacksamt åt andra hållet, där Gbg är ändstation.

I morse var det ett sådant tillfälle då dett vegetativa tillståndet var av djupare art - plötsligt tar någon mig i armen och säger:
- Du, vi är framme nu...
- Oj, tack! Varvid jag reser mig upp, kollar att allting är med (duktigt pendlare) och vimsar ut ur tåget och upptäcker först efter 10 meter längs tåget vad som är fel - jag är på väg mot tågets bakre ände, dvs bort från GbgC i perrongens sträckning.

Snacka om bra sömnig.

Så 180 grader senare traskar jag åt rätt håll och kommer lagom till 13-vagnen som i ett svep av raskt vegeterande (återigen) tar mig rätt upp till Sahlgrenska. Fast denna gång noterar jag nedförsbacken från Wavrinskys plats mot Medicinaregatan, trycker på knappen och reser mig i god tid för att kunna kliva av. Rätt man, plats och tid. Rätt mentalt tillstånd oxå :)

Jag måste sova mer.

Ikväll är det bjudföreläsning om "apolipoproteiner (blodfetter) och medelhavskost" näst längst upp i Läppstiftet: Olof Wiklund, professorskollega med en av våra föreläsare, pratar om apolipoproteinerna och Alexandra Zassi, x-Robinsonvinnare och kändiskock, står för käket. Vi ska få oss en duvning i vilka målvärden man bör relatera sig till vad gäller apolipoproteinerna oxå. Schering-Plough och Merck Sharp-Dohme står för det hela.

Jag siktar på att hinna med 20:40-tåget hem. Missar jag det är jag inte hemma förrän till 00:00.

Jag måste sova mer.

- Pappa?
- Mmm...
- Jag är jättebra på att rita magen och tarmen! Vill du se?
- Eh, vah? Javisst!?

...

- Visst blev den fin? Den kan du tänka på nästa gång du läser om magen och tarmarna *stolt*
- Jepp, det är precis vad jag kommer att göra :) *oxå stolt*

(Tänka sig, min son ska bli illustratör!?)

Back on track! Om än lite dämpad… jag skulle nog kalla mig frisk, ingen feber se’n i torsdags och tack vare en fet penicillinkur ser jag skuggan av min bihåleinflammation sakta tona bort. Så tillbaka är jag, men stark – icke! Jag har vaknat om nätterna i sjöar av kall svett, blivit andfådd så jag inte vetat vad av en hundrameters gubbajogg till bussen. Magen och aptiten är blott en glimt i medvetandet som sakta kliver fram ur minnets mörka dal.

Jag har som mest vägt sex kilo under startvikt. Om man utgår från 96kg den 23/11 då jag blev sjuk och betänker att jag igår morse såg 89.8kg så har det hänt grejer. Anette säger att jag vunnit en bantningskur. Jag vet inte om vunnit är rätt uttryck… ”straffats med” kanske vore mer rättvisande ord.

Jag är inte sjuk speciellt ofta, men när jag blir sjuk blir jag ofta ordentligt sjuk, och det är INGET jag heller tar än att faktiskt försöka träna och äta bort de där kilona. Det må gå långsammare men är roligare och när man efter lång kämpan uppnått sitt mål har man rätt att känna sig rätt ordentligt stolt! Att sjuka ner sig i vikt - nej tack.

Apropå kilo så för jag just nu matdagbok under tre dagar, vi ska ha nutritionslabb på fredag då vi ska räkna ut hur mycket vi får i oss av näringsämnen och energi. Det kommer att bli intressant att se resultatet. Hade jag tagit tre dagar från förra veckan hade det varit enkelt att fylla i tabellen:

Var 6:e timme - ett glas vatten och Ipren, Panodil eller ngt annat smärtstillande/febernedsättande.

Varannan timme däremellan – honungsvatten, ett glas…

Konstigt att kilona rasade av? Neh.…

Datorskrället är tillbaka från Järvsö, f’låt, Bromma också :). Bytt moderkort och dammsugit skärmen hade de gjort. Tyvärr hade de inte blåst datorn så den var exakt lika ohållbart seg som innan. Eftersom jag gjorde en ordentlig backup innan jag skickade datorn på service såg jag nu ett utmärkt tillfälle att blåsa densamma. Sagt och gjort, in med Windows Vista så nu är det med nyfikenhet jag öppnar datorn var gång.

Ärligt talat verkar det vara en hel del som är nytt, både synligt och osynligt. Bland annat ligger det mycket mer stöd för Tablet PC inbyggt i Vista – me like!

Jag skriver detta sittandes på tåget och det verkar bli en historia för sig idag – tågpendlandet alltså. I morse kom tåget som det skulle 06:15 (jo, vi började 08:00 idag *uuuh*) varvid den ystra(?) pendlarskaran lurvade ombord, fann sina platser och försjönk i den vanliga morgontrallen med vad det kan innebära av tidningar, frukost, musik, film, böcker och vad vet jag. Dock, i morse med skillnaden att tåget inte rörde sig ur fläcken…
- Ehm, vi har fått problem med nödbromsarna och kan för tillfället inte köra vidare, jag ska se vad jag kan göra åt saken…

Ett par minuter senare:
- Jag ska testa att starta om hela tåget och se om det hjälper.

Det gjorde det, så sju minuter försenade kom vi i väg.

Grejen är att vi precis i skrivande stund varit med om ytterligare en tåg-reboot, dock denna gång på 16:10-tåget söderut.

Man börjar ju undra över tågens driftsäkerhet…

Ohwell, ikväll är det julfirande med Hampus klass, jag hoppas jag överlever! Adidas!