Eller för den icke läskunnige “Dekapitera hund medelst lasersvärd” …

  … tycker jag har gått lite till överdrift.

För låg profil ger bara stötigare gång, dyrare däck och eftersom lägre profil ofta innebär bredare däck även högre rullmotstånd och därmed högre bränsleförbrukning.

Självklart finns det bilar och tillfällen då låg profil fyller sin funktion, men för den vanlige bilkonsumenten tror jag inte det är till någon egentlig nytta.

När man pratar om de riktigt extremt låga profilerna använder man ibland uttrycket “en rulle eltejp runt fälgen” och i detta fall tycker jag att det passar riktigt bra :)

… och vänta här nu – var det inte tänkt att höghjulingar ska kunna köra på svårare underlag än en välklippt gräsmatta?

Nähä…

*prrrblblblpt* :P

Jag har 8 Google Wave-inbjudningar att dela med mig av :)

Så om intresse finnes, kommentera nedan, maila direkt, SMS:a, röksignaler (?) eller vad som.

Först till kvarn!

Lite mer om vad Google Wave är, själv är jag riktigt förtjust i realtidsöversättning av text :)

… med hela Äntligen Hemma-gänget, Bygglov, Room Service och Den arge snickaren är härmed officiellt inbjudna till vårt hem.

Inte för att någon större katastrof inträffat (bara en liten) utan först och främst för att vi tröttnat på ett fönster som iofs bara ska slipas och målas kanter runt. Nu låter det kanske inte så farligt, så det kanske inte var det heller…

Jo, just det, jag och frun sover ju i ungarnas gamla sovrum och egentligen har det inte hänt något inredningsmässigt där se’n ungarna flyttade in i detta rum förutom att vi har flyttat ut leksakerna och in våra sängar, och en byrå… För att inte tala om den pyttelilla toaletten med dusch(!) som vi har där i anslutning till dett före detta barnsovrummet; SVÅRT behov av renovering, är ingen underdrift.

Egentligen behöver hela övervåningen en rejäl överhalning då vi har massor med stuvutrymmen, MEN, och det är faktiskt ett stort men, eftersom alla dessa stuvutrymmen utom ett mynnar rakt ut från långsidesväggarna blir det extremt svårt att möblera. Så fort du ställer något, tex ett skrivbord med dator, skärmar och skrivare på (=tungt och svårt att flytta), mot en vägg så har du effektivt låst tillgången till tre större stuvutrymmen…

Se’n har vi förstås köket, som inte renoverats se’n… någonsin, egentligen. Visst vi har fixat en diskmaskin och bytt spis och kylskåp, men det är kanske inte så märkligt när de gamla grejorna var sedan 1968.

Så, återigen, skulle något av produktionsbolagen till programmen nämnda ovan vilja ha något att bita i så är det bara att svänga förbi, vi har projekt av alla storlekar att sätta tänderna i för den som önskar – när det kommer till köket har Frun idéer om flyttade fönster, köksöar, radikala rokader and what not.

Dessutom behöver huset målas, igen. *suck*

Den lilla katastrofen? Frun bad Amanda (nu drygt 6 år) att hoppa i pyamasen samt ta fram kläder inför morgondagen. Detta gör att Amanda får för sig att hon ska träna lite (associationsbanor i 6-åriga flickors hjärnor är ett mycket märkligt kapitel, dessutom svårt färgat i rosa…) varför hon gör som hennes äldre bröder och bestämmer sig för att göra lite chins.

Grabbarna har nu varsin loftsäng i stål vilket gör att de även kan dubblera som klätterställningar. Klätterställnignar går det jättebra att göra såväl chins som andra klätterövningar i. Amanda har inte loftsäng utan bara en vanlig, med lådor under. Så hon grabbar tag i sin väggmonterade bokhylla och hänger sig i den.

Jag kan säga att jag inte tror att hyllan hade hållt för denna manöver ens om den var tom. Nu var den tillråga på allt fullastad med böcker varför vi tidigare ikväll upplevde en smärre boklavin inne på Amandas rum.

Nu finns det fyra stora hål i gipsväggen där skruvarna med expanderankare som höll hyllan på plats satt.

Dett finns oxå ett stort tomrum på väggen efter en fullastad bokhylla samt två högar med böcker på AMandas golv.

Så är det någon i läsekrestsen som vet hur man på ett inte alltför jobbigt och fult sätt lagar (stora) hål i gipsväggar mottages tips om detta tacksamt.

10-4.

Järvsö.

Timell.

Gonatt.

*suck*

Men vafan…

Jag har en längre tid gått och retat upp mig på de små klistermärkena som sitter på äpplen nuförtiden. Vem läser vad som står på dem? Jag blir bara förbannad över att vissa lämnar 75% av klistret på skalet när man pillat bort dem. Går det att äta klistret, om inte, varför i helvete använda det för att sätta menlösa plastettiketter på livsmedel?!?
Och eftersom jag inte ser nyttan med dem ser jag dem bara som onödiga och som en del i processen “världsomställning + 5 grader”.

Nå, små lappar, liten ilska, men vad som verkligen fick mig att gå i taket häromdagen var när jag köpte paprikor och de har börjat singelplasta dem?!?

VARFÖR?

Jag tycker iaf inte att de har fått bättre hållbarhet, vilket väl måste vara en av anledningarna till plastningen, eller???

Jag handlar kanske hälften av gångerna i vår familj och har allvarliga funderingar på att i ren protest börja pilla bort alla djävla klisterlappar redan i affären och sprida dem runt grönsaksdisken... Paprikorna ska givetvis avplastas innan de når kassan de med.

Att salladshuvvena är plastade ser jag en viss fördel med då de inte har något eget skal som håller ordning på dem – men paprikor?

Härom morgonen när jag satt på tåget blev jag som vanligt smått överrumplad av att konduktören står vid min sida och vill inspektera giltiga färdbevis. Det är ju fullständigt normalt och jag har ju varit med om denna procedur ett antal tusen gånger genom åren men det är ändå så att jag alltsomoftast är djupt försjunken i allt från frukost via rena studier till korsordslösande eller helt egna tankar när konduktören så plötsligt står där:

- NyponStina?!

Varvid mitt fokus för stunden raskt far ut genom fönstret och jag febrilt börjar leta efter månadskortet. Just det - LETA. Det är nämligen så att jag oftast kommer ihåg att lägga tillbaka kortet där det ska ligga – i vänstra bältesfickan på ryggan, men det är ju inte alltid så att jag lyckas med mitt ordningssamma uppsåt och då kan det ha hamnat nästan varsomhelst.

Det är inte så att jag inte har det med mig, det är bara det att jag inte vet i vilken av det normalt runt 10 olika fickor och andra utrymmen i ryggan kortet kan ligga. Det har tom hänt att jag faktiskt givit upp och hundskamset lyckats snyfta mig till en gratis enkel till Göteborg bara för att mot slutet av resan när jag lagt ner / tagit upp något annat ur ryggan / ficka glatt utbrustit “Jamenhärärdetju?!?”

Allt detta berättade jag denna morgon för konduktören medans jag i vanlig ordning snabbt letade igenom the top 5 travel pass hideouts. Slutknorren på min snabba berättelse var naturligtvis att jag rätt sällan lyckades med mitt ordningsuppsåt och därför nu befann mig i den föregivna situationen…

Tillslut fann jag faktiskt månadskortet och visade glatt upp det samma för konduktören som konstaterade giltighet och fortsatte till nästa NyponStina och kontroll av giltigt färdbevis.

Dock, efter två steg stannade hon, vände sig om mot mig, tittade på mig och sade med huvudet lätt på sned:

- Varför motarbetar du dig själv så?!?

*paus*

Ja, varför gör man det egentligen?!? funderade jag för mig själv medan en mörkblå ryggtavla sakta rörde sig bort från mig genom tåget. Jag kom tyvärr inte på något riktigt bra svar, knappt något svar alls faktiskt, men jag bestämde mig där och då för att framöver bli min egen bästa medarbetare :)

Zen and the art of conducting a train ;P

Btw, om någon vill använda titeln “Bli din egen bästa medarbetare” i en kommande självcoachingbok så är det ok, uppge bara källan så är jag nöjd ;P

I torsdags var familjen på bio i Varberg. Vi såg Pixars Upp, vilket var en bra film, kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig efter alla toppenbetyg, men bra.

Sedan åt vi pizza innan vi åkte raka vägen hem, lagom möra efter biobesök, pizza i magen och 30 minuter i bil på mörka landsvägar. Alltså glömde jag att vi skulle hämtat min cykel på Fbg Jvgstn.

Glömd cykel betyder buss vilket betyder ingen motion och att jag måste knalla ut genom dörren ungefär 10minuter tidigare på morgonen än om jag cyklar. Detta under förutsättning att jag tar 07:19-tåget eller senare, tidigare än till det tåget går det nämligen ingen buss utifrån oss.

Så sagt och gjort, 06:50 knallar jag ut genom dörren för att vara säkert på plats vis busshållplatsen 07:55. Jag är där på knappt tre minuter och går halva sträckan längs bussens färdväg och har sålunda knappast missat den utifall busschafförens klocka skulle vara lite snabbar än min mobil (som är synkad mot mobilnätets tidsservrar), vilket har hänt.

06:58 kommer bussen och nu börjar det bli lite tight om tid för att hinna med bytet inne i Fbg till tågskytteln 07:04. Chaffören kör på rätt ordentligt och det är få stopp så jag säger inget om att hon gärna får prata med skytteln så att jag säkert kommer med utan räknar kallt med att vi hinner.

Jag tycker oxå att det känns onödigt att stressa en chafför som desutom redan varit när att bli krockad av en bil som gör en inspirerad filbytesövning som är milimetrar från att sluta i sidan på bussen…

Givetvis står där ingen tågskyttel på busstationen när vi anländer 07:05.

“Nä, den gick 20 sek innan ni kom…” säger någon jag frågar efter bussen.

Så jag hoppar iväg till ett par andra bussar och kollar hur läget ligger och chafförerna säger att det alltid är läge att uppge att man ska med tågskytteln. Lesson learned… Men en av dem säger ändå att “jamen jag kör nästan där förbi på min tur så du kan ju åka med mig!”

Fantastiskt! Ibland blir man positivt överaskad av lokaltrafiken oxå :)

Så glad i hågen och övertygad om att här kommer det att hinnas med tåg åker jag så iväg med en alternativ buss. Chaffören är erfaren och när jag berättar om den lite spännande turen in till stan säger han något om att “den chaffören är ny” samtidigt som han bråkar med sin färdskrivare och i stilla mak kör rätt över Sandgatan – MOT RÖTT LJUS!!!

Jag sa inget, då heller…

Väl upp mot stationen säger jag att jag kan hoppa vid hållplatsen Willys och får då till svar att:

- Nä, jag kör dig en liten bit till!

Åkej, schysst.

Riktigt schysst blir det sedan när bussen stannar(!) mitt i cirkulationen(!!) för att släppa av mig. Med orden :

- De kan gott vänta…

Släpper så chaffören av mig 200 meter närmare Fbg Jvgstn än vad han egentligen behövde.

En upplevelserik resa må jag säga, men jag cyklar nog hellre.