Så hinner man tex med att laga tre cykelpunkor på en kväll.

Tre olika cyklar men samma orsak - järnspån från söndersågade broar. Nu är söndersågade broar kanske inte det första man kommer att tänka på när man säger cykelpunka, snarare glassplitter, spikar eller kanske stenflis (som är populärt att sanda hala ytor med nuförtiden...) så här känner jag att det tarvas en förklaring:

I Falkenberg har man flyttat ut järnvägsstationen från centrum och då river man givetvis upp de gamla spåren. I detta fall rivs även de broar som spåren gått över. När så spåren kapas upp i hanterliga bitar produceras tydligen små metallspån som ser ut ungefär som 5 - 10 mm stora halvmånar vilka är vassa som sylar på alla håll och kanter.

Dessutom verkar de finnas i miljarders miljarder, för det går just nu en punkteringesepidemi bland Falkenbergs cyklar enligt såväl cyklister som intervjuade cykelhandlare. En epidemi vars utbrott på ett märkligt vis sammanträffade med starten av brorivningarna.

Pyckelsunka. Så fantastiskt improduktivt. *suck*

Den gick med största sannolikhet vägen :) Konsultationskunskapsduggan alltså. Trots att jag kom 15 minuter sent pga tågkrångel...

Tittar man på de gamla tentorna så har det varit exakt samma dugga sedan -04. Så självklart skriver de om frågorna till i år. Inte för att det var något problem med det, bara en ren principsak ;)

Lång tid tog det inte heller - jag skrev färdigt på en dryg timme och se´n var det hopp & lek. Det är nämligen Läkarstämma i Gbg idag och imorgon och som student har man fritt inträde. Gissa om jag samlat på mig grejor, godis och frukt en masse!

Gissa om alla rektyteringsfirmor tyvärr blir lite långa i nyllet vid frågan "... och när har ni användning för en läkarstudent då?"

Fast godiset får jag inte äta... För ett par veckor sedan råkade jag säga ungefär såhär:

"Neh, nu får det vara nog - inget mer godis för Johan förrän efter nyår."

Tyvärr kom jag först sekunderna efter detta statement på att mellan då (nu) och nyår så är det Jul.

Tyvärr nummer två så hörde min bättre hälft mig, så nu är det bara att bita ihop och vara ståndaktig, och hittills har det gått bra :)

Så godiset får tömmas i lämplig skål när jag kommer hem.

Och fruktskålen som jag visst vann (fick jag reda på när jag satt på tåget) ska jag hämta imorgon :)

Nördigaste mutprylen hittils - en t-shirt med trycket "Trust me - I'm a doctor." *asg*

Position? Ja, det är väl motsatsen till negation?

Hälsingland vad trött jag är. Idag hade Anna patient på förmiddagen och jag på eftermiddagen.

Vi jobbar alltså i par.

Och vi är på Varbergs sjukhus, medicinavdelningarna, med Sophie af Klercker som handledare.

Varför vi är där och inte på Sahlgrenska eller någonstans i Västra Götalandsregion? Varbergs sjukhus jobbar numera tillsammans med SU (Sahlgrenska Universitetssjukhuset) på ett par kurser inom Läkarprogrammet i Göteborg, varav konsultationskunskapskursen (som vi går nu) är en.

Vi leker alltså underunderläkare (finns inte, men vi är det ;)) och ser ut som smurfar.

Smurfar? Jo, all personal är helt vitklädda utom läkarna som har blå tröjor = ser du en smurf på Varbergs sjukhus är det en läkare (eller möjligtvis en läkarkandidat).

Så vad gör vi då? Jo, vi tar anamnes, fastställer status, skriver journal (inte skarpa, men ändå, de ska kunna användas som skarpa) och ska komma med preliminära bedömningar och diagnos er på våra patienter så gott vi kan med vår ännusålänge rätt ringa medicinkunskaper.

Anamnes: sjukdomshistoria innefattande inte bara vad patienten blivit inskriven för utan även

• social situation med familj, boende, yrke osv
• vad som kallas naturliga funktioner dvs hur det står till med magen, blåsan, om pat. är andfådd, svullen mm.
• vad patienten själv tycker/tror/tänker om sitt tillstånd med farhågor, föreställningar och förväntningar
• tidigare sjukdomar och operationer
• hereditet (arv, övriga släktmedlemmars sjukstatus)
• aktuella läkemedel
• eventuella överkänsligheter/allergier
• generellt allmäntillstånd
• alkohol/narkotika/tobak
• en allmänn beskrivning av patienten med symptombild och allmäntillstånd

Alla dessa punkter ska vävas in snyggt i ett förtroligt patient-läkarsamtal.

Därefter kommer statusen vilket är då läkaren klämmer, känner, lyssnar, tittar, lyser, slår reflexer, ber pat. vifta på än det ena än det andra, "säg AHHHHhhhhhh", utför balans-, styrke-, fin & grovmotoriska prov and what not.

Att braka igenom hela listan ovan kan ta en timme, eller vi "kandisar" (kandidater) har en timme på oss. Jobbar man som allmänläkare på vårdcentral ska man kunna välja lämpliga delar, köra igenom dessa och komma med någonslags relevant diagnos på runt 10 min.

Allt detta ska sedan dokumenteras i journalen, oftast fritt ur minnet, ibland med ett par små anteckningar (som regel om läkemedel och doser) som stöd.

Även om vi "bara" har en patient var per dag sitter vi ändå bredvid när respektive partner kör sin patient och då är man lika engagerad som när man sitter främst i båten, för när vi sitter bredvid har vi chansen att se en kollega i arbete samt komma med konstruktiv kritik till densamma om det är något kollegan missat. Så det går inte att sitta och sova. Dessutom skriver vi varsin journal på patienten och jobbar ofta tillsammans på dessa.

Det kanske inte är så konstigt att jag är lite trött ändå.

Idag har Sophie dessutom hittat speciellt intressanta patienter åt oss att klämma, känna, lyssna på så vi har kutat runt på medicinavdelningarna och lyssnat på blåsljud från hjärtat (du hör ingen puls alls utan bara ett rytmiskt blåsljud, man undrar hur tusan det kommer sig att människan lever öht?!), palperat (känt på) lymfom (en riktigt bamsig lymfkörteltumör) och lyssnat på atelektasiska (sammanfallna) KOL-lungor mm, mm.

Imorgon är det samma rejs igen, dugga på torsdag, läkarstämma på fredag (fast då ska jag ta igen min lediga vårdcentralseftermiddag på Åby VC). På måndag rejsar vi igen, denna gång med röntgenbilder från veckan som gått, tisdag blir det lite rejs och sammanfattning/avslutning/utvärdering och under onsdag/torsdag är det praktisk examen *gihhh*. Fredag=kursavslut och utvärdering. På måndag 8/12 börjar infektionskursen som är 13 veckor lång.

Tjo!

Gonatt // Kandis Berander

PS.

Om någon undrar över VRE kan jag säga att vi enligt operationsstandard spritar oss ända upp till armbågarna så generöst att spriten droppar, före och efter varje patientkontakt (när 7 pers står och gör det i en korridor blir man helt snurrig av alla alkoholångor *yey*), vid ankomst och lämnande av alla avdelningar och ibland lite mittimellan. Dessutom är det mycket engångshandskar och dito förkläden som förbrukas i vansinnestempo.

DS.

Tänk vad en gammal sportjournalist kan. Det hade varit intressant att se Christer Ostbåge göra något liknande.

Missade tentan. Omtenta 20/12.

*mummel*

Nåja, jag är inte ensam - dryga 20% av mina kurskollegor är i samma sits som jag.

Likförbannat. Negation.

Jag har just sett Shortbus. Och jag tycket att den var riktigt bra. Omtumlande. Och i början rätt oväntat naken, för att definiera "understatement" som ett ord :)

I korthet handlar den om ett gäng känslomässigt stukade karaktärer med klubben Shortbus som gemensam nämnare (förutom den känslomässiga stukningen då).

Efter ungefär en timme med blandat "VAH?!?" och rent flatgarv vänder filmen till det inte fullt lika lustiga men tackochlov är slutet ett stort leende :)

(JA, jag är bland annat en obotlig romantiker.)

Det mest otippade är väl (iaf som svensk tittare) att Kolla Kolla med The Ark rätt vad det är är en del av soundtracket *hehe*

För övrigt är soundtracket med ffa "In the End" fantastiskt!

Om man kisar lite ser det ut som om han har en sådan på huvvet.

Faktiskt.

Eller så är det en av ungarnas stickade designerblöjor han fått tag på. Man vet ju aldrig.

Eller Sex, Droger & Dansband.

Ikväll är det dansbandskampen, och man får tycka vad man vill om den saken.

Vad som är lite speciellt ikväll (iaf för mig och familjen) är att Anettes brorson och barnens kusin Andreas spelar trummor i ett av kvällen band, Nizeguyz.

Så om inte annat kolla tillräckligt länge för att få reda på numret som stödjer dem och slå sedan en signal (eller gärna fler ;))

Eller så struntar man i det och ringer ändå: 099 - 230 05, de spelar alltså sist.

Ikväll är det förövrigt taxi som gäller för min del: 22-04 *gäsp*

Tja, jag vet inte om det direkt behövde fixas, men jag tycker ändå resultatet blev rätt ok :)

Fröken Maggio i DeeJayWasp's remix, enjoy.

Jag står i köket och fixar med fika. Runt mitt vänstra ben sitter en liten människa på 5 år. Amanda.

Jag har fått en dottersvulst, distalt articulatio genua sin. :)

Jag är så trött att jag håller på att falla isär. 8-17 på Åby vårdcentral kräver sin tribut och jag hade en rätt ordentlig huvudvärk när jag klev ut i friska luften för promenaden bort mot Mölndal C.

Huvudet annonserar såhär 5h senare fortfarande sin närvaro genom ett dovt dunkande i frontallobsregionerna.

Så vad ha vi hittills gjort under vår första ordentliga visit i verkligheten? Jo, pratat en förfärlig massa med patienter - i egenskap av praktiserande med.stud. så har vi dels videofilmade anamneser där tex jag sköter samtalet med patienten och Cissi sköter videokameran och sitter "i baksättet", dels sk. "sit.ins" där vi egentligen gör samma grej; Cissi kan sköta samtalet med patienten fast istf videokameran så har vi med oss vår handledare Thomas.

Vid sit-ins får vi omedelbar feedback av Thomas så snart patienten gått och vid videofilmning tittar alla (jag, Jesper, Cissi, Mattias, Thomas & ST-läk Niklas som hoppar in för Thomas som vår handledare ibland) tillsammans på videon och ger konstruktiv kritik.

Och man lär sig så det knakar! Härav huvudvärken enligt ovan (min teori).

Förutom patientsamtalen får vi även göra statuskontroll på sit-ins. Statuskontroll innebär hittills att kolla öron, ögon, mun & svalg, lyssna på hjärta och lungor samt bukpalpation (man knådar igenom magen för att se om man känner något underligt eller om och isf var det gör ont på patienten.)

Slutligen skriver vi även journal på våra patienter som Thomas sedan granskar och ger feedback på.

Imorgon är det samma resa igen - upprepning är erfarenhetens moder - och så ett tredagars rejs till om två veckor. Veckan däremellan (nästa vecka) kommer vi att tisdag til fredag vara på Åh Stiftsgård i krokarna av Ljungskile och lära oss mer om oss själva. Jag anar sitta i ring, tända ljus, spela gitarr och sjunga samt prata om inre demoner och gråta en massa. Kanske.

Så kanske kommer en rapport om skavsår i tårkörtlarna under nästa helg. Kanske inte :)

Gonatt.