Lämnar Sahlgrenska med något för liten marginal för att säkert hinna med 16.12-tåget och ett gäng alternativ rasar genom skallen:

Ta det lugnt, ta en sväng i Femman / Nordstan eller försöka stressa till tåget ändå - barnen väntar (Anette är i Sollefteå) och det är ändå skönt att komma hem.

Det blir det sistnämnda och nu börjar jakten på färdalternativ där jag ändå kan hinna med tåget. Buss 755 och 760 går till Mölndal vilket är ett tidsmässigt plus. Tyvärr gick 755 precis när jag fick hållplatsen inom synhåll så det får bli 760, jag lär hinna ändå. Men så tickar minuterna iväg och jag börjar tro att min 760 inte finns, sådant har hänt förut, så jag kastar mig på 16-bussen, en stamlinjebuss som kanske kan ta mig till Gbg C i tid till tåget. När så dörrarna stängts och vi börjat rulla ser jag att 760 kommit in som bussen bakom oss på hållplatsen...

Definitionen på dålig tajming?!

Och mannen som körde min 16-buss var enormt vänlig och visade sin bästa sida genom att vifta fram allt från spår- och barnvagnar till ankor och gamla änkor.

Tur att det går tåg varje halvtimme under myllertid…

Hur lär man barn pengars värde?!?

Noel har för andra eller tredje gången tappat bort sitt Nintendo DS med ett spel i, sammanlagt värde runt 1500:-. Denna gång har vi dock inte hittat det och jag tror att eftersom Noel tappade konsolen någonstans utmed en större gata har någon annan hittat det och tagit med det hem. Är personen ärligt hoppas jag att det dyker upp hos polisen inom snart, annars lär vi knappast se röken av det.

Så till saken. Noel insåg att han tappat bort sitt spel runt 15-tiden i eftermiddags. Förlusten uppdagas dock först ikväll ca: 20:30 då Anette observerar att konsolen inte ligger på laddning som den brukar göra och frågar då Noel var den är. Svaret blir då att den har han tappat… Och detta ungefär som att han hade tappat bort en pinne han tidigare hittat i skogen.

Men för f*n! Hade han direkt när han insåg att den inte låg kvar i fickan sagt detta till de övriga 5 grabbarna han hängde med just då hade alla omedelbart börjat leta, och eftersom det ingår ett par äldre grabbar i detta gäng hade de säkert hittat spelet rätt omgående.

Hade han istället sagt det när han kom hem för att fika hade det ändå bara gått någon timme innan vi hade satt igång att leta och då i dagsljus!

Nu blev det han och jag och varsinn ficklampa vid 20:45… Därefter gick även Anette en senare sväng, men som sagt utan resultat.

Så om någon har hittat (eller hittar för den delen) en röd Nintendo DS med ett Mario Partyspel i i trakterna av Näset, Falkenberg vore jag ytterst tacksam om densamme tog kontakt med mig. Hittelön utlovas!!!

Att ge sig ut på löprunda med flatulens som en spärrballong från andra världskrigets London i kombination med en i övrigt väl lös och ledig mage är en övning i slutmuskelkontroll av närmast Zenbuddhistiska dimensioner.

*puh*

Men vad gör man inte för att kusinen ska få komma ut och röra lite på sig?

Starkt jobbat av honom förresten:

1. Att aldrig komma ihåg att jag hämtar honom 19:00 torsdagar om inte annat är meddelat och
2. Att han ändå bara reser sig upp och säger att “klart vi ska ut och springa!” oavsett om han just klämt en stadig bit fläskfilé eller som idag, ett halvt kilo räkor och ett glas vitt *asg*

Tänkte bara säga det :)

Jag: M.

Amanda: Tycker du att det här vykortet och den här schalen passar ihop?!?

J: Ehvah???

A: Det tycker jag :)

J: Vad bra då *ler*

*hoppsahoppsahoppsa*

ur “En sexårig flickas vardag”