… eller jag och Sverker del II – The Sequel.

Tro det eller ej, Panasonicbatteriet pallade 20 dagar?! i garageportsfjärren innan den skrek “Slut på batteri, kom och byt!”

…

Så nu är Novalinebatteriet monterat och spänningen stiger ånyo *heh…*

Antingen har jag fått ett måndagsbatteri av Panasonic eller så har det hänt något med portfjärren som gör att den drar ur batterier på nolltid. Om 20 dagar eller så vet vi, antagligen.

Återkommer.

Gonatt Sverker, wherever you are.

M, första bilden ser rätt mörk ut va? Faktum är att det enda som gjorde att det blev någon bild där öht var “blixten” på min mobiltelefon. Hela vagnen var alltså … mörk.

Den andra bilden är från 16:42-tåget hem, för att visa hur det normalt brukar se ut.

Det såg lite lustigt ut när 06:45-tåget rullade in på Fbg Jvgstn i morse; hela första vagnen av de tre som tågsetet består av var kolsvart. Inte ett ljus någonstans, med undantag för tillfälligt ljus från någon mobiltelefon och det diskreta blå ljuset från en bärbar dator eller två.

Det var faktiskt rätt mysigt. Ingen sa ett knäpp. Det var tystare än i den tysta avdelningen när jag har åkt där. Alla satt och slumrade, jobbade i tysthet eller kollade på någon mediaspelare. En udda, lite märklig men ändå väldigt behaglig upplevelse.

Eftersom det inte fanns något ljus alls i hela vagnen var det iofs lite svårt att läsa, men det fick jag bjuda på.

Jag vet inte om det var för att det var mörkt som konduktören (mörkrädd?) gjorde som solen och sken med sin frånvaro eller om det helt enkelt var så att det inte fanns någon konduktör alls ombord på tåget och tågföraren helt sonika glömt att sätta på ljuset i första vagnen.

Dessa vardagsmysterier får mig att bli än mer gråhårig :)

Gör din egen Obama-poster. Kan bli rätt kul :)

Eller varför inte:

I challenge thee… give me your worst!

… för det blir så mycket roligare då, eller hur?!

Efter tips från Terje – låt mig få presentera en mycket prisbelönad ölreklam från Heineken :)

Enjoy!

… så ta det lugnt.

Det finns inget virus med någon som helst koppling till det som beskrivs i varningsmeddelandet som någon i bästa välmening skickat dig. 'Vykort från HALLMARK' är en så kallad Hoax – dvs ett rykte om ett virus eller annan digital Ebolafeber som sägs vara fullkomligt fatalt.

Största faran med 'Vykort från HALLMARK' och liknande är faktiskt varningsmeddelandet i sig, ett Hoax enligt ovan, då oroliga och välmenande datoranvändare i närmast snabb och elegant panik skickar varningsmeddelandet vidare till hela sin adressbok världen över.

Har man otur kan en sådan flod av varningsmeddelanden i sig sänka en eller flera e-postservrar vilket brukar upplevas som problematiskt av alla de som får sin mail via de drabbade servrarna...

Så, ta det lugnt, det är ingen fara. Du behöver inte skicka vidare något till någon alls.

Och nästa gång du får ett varningsmeddelande liknande:

“VARNING VARNING!!! Värsta viruset någonsin, det kommer att käka din hårddisk till frukost efter att ha kapat hela ditt bankkonto till *valfri* maffia!!!”

så snälla, välj ut en lämplig strof ur meddelandet, tex om det finns något namn på den omtalade faran, och Googla denna strof, så kommer du med största sannolikhet att landa i ett lugnande meddelande liknande det du själv läser just nu :)

Andra kännetecken på Hoax är stavfel, övrigt inkorrekt språkbruk och uppmaningar om att sprida infon till alla i din adressbok och gärna ytterligare någon specifik adress, vilket bara resulterar i att denna mottagare får tillgång till en förfärlig massa nya adresser att skicka SPAM till.

Dessutom är väl din dator försedd med uppdaterat såväl virusskydd som brandvägg, och senaste backupen på allt viktigt kördes så sent som igår?! Så vad finns att oroa sig för? ;)

Frid!

I fredags när jag skulle hem från Gbg gick jag ner till Sahlgrenska huvudentrén (en av hållplatserna vid Sahlgrenska) för att hoppa på lämpligt kollektiv färdmedel för vidare transport till Gbg C.

Spårvagn 6 som går åt lite åt fel håll kom först men jag tänkt att jag har gott om tid så jag kan lika gärna kliva på och ta en tur förbi Linnéplatsen och Järntorget.

Egentligen tyckte jag nog att jag borde väntat på 6:an åt rätt håll, 7:an, 16-bussen eller varför inte 58:an, men av någon anledning klev jag på 6:an för en liten Tour de Gbg.

Varför litar jag inte på min magkänsla?

När vi så rasslat ner för hela Linnégatan och ska svänga in på Järntorget är det tvärstopp – en spårvagn står stilla tvärs över Linnégatan med köer som hindrar vår vagn från att komma fram. Vår förare meddelar att de som vill får kliva av rätt ut i gatan på egen risk.

En snabb bedömning av situationen gav att det här kan ta tid, alltså hoppar jag av och knallar ner till Järntorget för att se en mötande 6:a (som alltså egentligen går på rätt håll) komma lagom för mig att hoppa på. Visst förlorar jag 10 minuter på att vända håll, och det kan komma att bli ont om tid till tåget, men då kommer jag i alla fall fram – som det verkar med den 6:a jag just hoppade av kan den komma att stå still ett bra tag.

Sagt och gjort. Jag kliver på den mötande 6:an, bara för att upptäcka att spårvagnsknuten över Linnégatan just löst sig och “min” 6:a som jag just övergav nu kommer rullande! Efter en halv sekunds snabb överläggning med mig själv står jag vid spårvagnsföraren och säger med bästa Guldbaggeminen:

“Ursäkta, jag klev visst på fel vagn… skulle du kunna släppa av mig lite snabbt, vi står ju ändå still?”

Vips överger jag nu 6:a nummer två på mindre än tre minuter och rusar efter den första 6:an som dock lämnar mig i sticket precis som jag övergav den alldeles nyss. Som tur är kommer det en annan vagn till Gbg C som jag kastar mig på och skriker “Follow that car!” till föraren…

Eller, det gjorde jag inte, men det kändes rätt fånigt att sitta 100m bakom min f.d. 6:an-vagn hela vägen in till Gbg C.

Mitt i denna ytterst privata kalabalik kom jag på mig själv med att verkligen uppleva situationen. Alla olika människor, bilar, dofter och ljud. Känslan av min ryggsäck, vägandes som ett välfyllt kylskåp trots att den mest innehåller papper...

Mindfullness, någon?

Jag vill inte med rubriken ovan förhäva mig på något vis, det bara är så att denna blogg gått från 5 – 25 besök per dag de senaste två åren till 180 igår och ~100 and counting i skrivande stund. Därmed drar jag slutsatsen att det hänt något :)

Så jag vill bara säga ett par korta saker.

1. Det är helt ok att komma med inlägg, mothugg, ställa frågor, komma med förslag på vad som kan avhandlas eller bara testa om tangentbordet fungerar i kommentatorsfältet. Jag bits inte :) Även gamla (tom riktigt gamla) inlägg får gärna kommenteras - jag har koll…
2. Blogginspiration kommer oftast till mig i skurar, så förtvivla inte om det är lite dött här ett par dagar eller tom någon vecka då och då (tentainläsning), rätt vad det är ligger det ett eller kanske ett par inlägg att läsa igen!
3. För att följa denna blogg med minsta möjliga arbetsinsats rekommenderas att klicka på “Prenumerera på RSS-feed”, så får du inläggen skickade rätt in i din Outlook, Webbläsares RSS-sida eller liknande – ursmidigt om du frågar mig. Har du bärbar dator utan 3G-uppkoppling är det ett bra sätt att få med sig intressanta saker “off-line”. Det går ju att RSS-prenumerera på lite allt möjligt idag, inte bara undertecknads blogg ;)

Väl bekomme // Johan

Jepp, många extra besök till bloggen blev det idag, efter exponering i lokaltidningen HN. Denna blogg hade tack och lov inte inte förstaplatsens fokus utan var omnämnt i ett litet hörn.

Men jag fick ändå en lite större del av kakan när det visade sig att tre av mina tre (Hepp!) tips om andra bloggar med Falkenbergsk ursprung, om än bara som länkar, var med på uppslaget :)

För att sprida lite mer ljus över dessa enkla länkar tänkte jag ge en något fylligare beskrivning av dem här:

• http://heddasbummarblogg.blogspot.com, Hedda är min lillkusin som bloggar om sitt liv som skibum, denna säsong ifrån Val d’Isére. Hemsk är vad hon är ;) Förra säsongen var hon i Val Thorens… Har en hel del guldcitat att bjuda på tex det om när en av sambosarna snubblar över sladden till hennes laptop och påpekar att “…det finns batterier i de där maskinerna just för att de ska kunna kallas laptop” varvid Heddas replik är ett blixtsnabbt:
  “Min dator är ingen laptop, den är en sladdtopp.”
• http://terjesverige.blogspot.com, Terje är en fullständigt normal Havredalsbo som lever i Falkenbergsexil tillsammans med sambo & rätt så nyfödd son. Han har en osviklig näsa för att hitta sköna infallsvinklar på nästan allt möjligt. Vi var kollegor på Vägverket Konsult en gång i en svunnen forntid.
• http://urintrouble.blogspot.com, en blogg om vardagslivet upplevt från en gymnasielärares sköna utsiktspunkt. Grejen är att det skrivs om det (vardagslivet alltså) så även den gråaste dag blir läsvärd! Vissa roliga insikter i den Falkenbergskt gymnasiekollegiala världen ges :)

Nu är det ju inte bara dessa bloggar jag med mer eller mindre ojämna mellanrum besöker. Andra läsvärdheter i min smak, dock utan direkt anknytning till Falkenberg, är som följer:

• http://irriterad.blogsome.com/ En skarp tjej med nattsvart humör och rakbladsvassa kommentarer om allt och inget. Rätt ur mörkaste Småland.
• http://www.goddamnit.se/petter/ Jag är inte något musikalist fan av Petter, men jag gillar hur han knåpar ihop vardagen som trebarnspappa med dagisjour och livet som världsvan artist samt ödmjuk fan till sina idoler. På http://www.goddamnit.se/ finns andra bloggare som Petter skrapat ihop där min favorit, som jag faktiskt kollade på långt innan han hamnade under Goddamnits tak, är
• Prankmonkey. Anonym så det visslar - javisst. Elak som ett troll och mer underhållande än det mesta på TV – Absolut!

… men om jag vore en sådan som for runt i en förfärlig massa olika miljöer och livnärde mig på mitt spelande och därmed stämde och stämde om mitt instrument stup i kvarten, då hade jag nog tyckt att det vore rätt sjysst att ha en sånhär :)

En självstämmande gitarr! Grönjävligt coolt! Äntligen har man lyckats göra något vettigt av lite integrerade kretsar, vågfysik, Fourieranalys och enkel robotik :)

*mums*

… var det att Team Wells / Falkenberg åkte ur Körslaget ikväll. Tycker jag. Nu är det väl svårt att vara opartisk, (jag är från Falkenberg, känner ett par i kören och Bröderna Wells är här och röjer då&då när de är nere i Falkenberg) men jag tycker faktiskt att de gjorde helt klart bäst ifrån sig ikväll och har aldrig varit sämst:

+ de sjunger alltid rent
+ duktiga solister
+ de är välkoreograferade och alla rör sig bra
+ alltid bra tryck

- Robbans låtval är väl inga direkta överraskningar
- de är så bra att de drabbas av att folk inte ringer på dem för att “de går ju ändå vidare”

Själv tycker jag att Team Erik / Uvvedalla borde fått lämna ikväll och Team Magnus / Borås skulle ha åkt ut för längese’n.

Men, nu spelar det ingen roll vad jag tycker (längre, jag röstade faktiskt). Så jag tittar på P3 Guld istället :)

Jag har en ingen inbjudan att dela ut. Någon som är intresserad?

Charlie’s lillebror kommer att få en inbjudan så snart jag fått en adress att skicka den till :)

Det finns jättemycket konstiga saker på webben.

Till exempel sidan ovan…

… eller jag och Sverker.

Vi har ett garage. Detta garage är som de flesta andra garage inte fullt med bilar (eller ens en bil) utan används som allmänt stuv- och lagringsutrymme. Ett tag hade jag planer på att ställa motorcykeln där istället för att ha den i mammas garage, men så sålde jag motorcykeln och därför är det nu bara två ottomotordrivna prylar som huserar i sagda garage – gräsklipparen och trimmern.

Jo, faktiskt, så liten tomt vi nu har, har vi ändå en fossilbränsletrimmer. Fast fossil och fossil, vi kör den på miljöbensin…

Ännyho. Var var vi? Jo, vårt garage har som de flesta andra fyra väggar. Det finns två sätt att ta sig in och ut ur detta stängda utrymme – genom att öppna den lilla dörren eller eller köra upp porten (nej, att klättra genom fönstren räknas inte…).

Jag skrev köra upp porten med avsikt då den är elektriskt öppnad. En elektrisk garageport (låter ju iofs livsfarligt, men det heter ju så) är bra på många sätt och vis, tills batteriet i fjärrkontrollen tar slut.

I detta fall sitter fjärrkontrollen på väggen vid porten. Det låter dumt, jag vet:

- Bah, hur mycket “fjärr” är det då? Pucko…

Vi har andra kontroller som är “fjärr” mer på allvar och den nyss nämnda väggmonterade är ändå trådlös, så lite tycker jag allt att den räknas som “fjärr”. Sådesåh.

Så vad har då Sverker med saken att göra?

Jo, batterilivslängd är en intressant faktor när man har med trådlösa (ok, dåh) manicker att göra. Och jag tycker att jag bytt batteri lite väl ofta i kontrollmojen ovan nämnd, såpass ofta (gud, en gång varannan månad, max...) att jag nu fått fnatt och tänker utföra ett litet empirisk konsumentexperiment:

Jag ska kolla om två 9V-batterier av olika märken klarar av uppgiften “att driva en trådlös portstyrdosa” olika bra. Kanske något av dem är att föredra? Jag vet, experimentet är en smula litet – “EN port? TVÅ olika batterier? Testa med 200 portar och tretusen batterier…” - för att resultatet egentligen ska kunna ges någon som helst relevans, men så har jag ju inget annat speciellt för mig (än att försöka uppfostra tre barn, få ett äktenskap att hålla ihop, plugga till läkare och förhindra att huset brinner upp&ner) så jag tänker ge det en chans.

Experimentet alltså.

Och för att det ska bli någon form av underhållningsvärde av det hela redovisas alltihop i denna blogg. Konsumentupplysning = Sverker.

Lite fakta så: Batterierna är ett Panasonic Extreme Power (tjoho…) á 39:90 samt ett Novaline Maxima “FOR HIGH TECH PRODUCTS” (jo, tjena) à 34:90kr. Båda är alkaliska 9V batterier.

Jag räknar med att båda batterierna kommer att få utstå ungefär samma nyttjandefrekvens under deras respektive livstid, eventuellt med justering för om något av dem, sannolikt Novaline, överlever in på gräsklippningssäsong då portnyttjandet kanske stiger en smula.

Jag har just monterat Panasonicbatteriet som om man räknar på ren kostnad bör klara uppgiften 14,3% bättre än sin konkurrent. Stämmer inte detta kan ni räkna med att jag står bredvid Sverker i en TV-ruta nära er inom en snar framtid :)

Jag och Sverker återkommer btw strax efter batteribyte.

Själv återkommer jag högst sannolikt innan dess.

Katter har en mycket liten hjärna. Grisar har hjärnor stora som ordinära valnötter och grisar är skitsmarta djur, bra mycket smartare än hundar och definivt än katter. Generelt talat, självklart.

Därför beter sig katter inte alltid som man som människa kanske väntar sig att de borde göra.

Exempel1: det är vinter och som katt har jag då permanent på mig en vinterpäls. Den är varm och mysig och gör jag mig till en boll (vilket katter kan) optimerar jag förhållande mellan väderutsatt yta och volym som skall hållas varm. Detta gör att jag inte behöver speciellt mycket skydd för att kunna övernatta utomhus i minus 10 grader.

Människan blir då lite förvånad när sagda pälsboll helst ligger utsträckt en halv meter från den sprakande kaminen. Själv hade människan vaporiserat om man placerat hen i samma situation (avstånd till krafig värmekälla + vinterpäls).

Exempel2: Vinter och päls enligt ovan. Vi har två mysiga fårskinnsfotöljer/stolar på andra våningen. Enligt Anette kan det upplevas som att höger sida i högra stolen är kallare än den vänstra. Kan bero på att sagda sida vätter mot en husgavel av glas - förvisso välisolerat treglas, men ändå glas.

Detta (kalla) verkar fler än Anette uppleva.

För att våra fårskinnssittmöbler inte ska förvandlas till kattpälsbollar täcker vi dem med tyg när vi inte själva sitter i dem, ety våra katter Nala och Nellie uppskattar också möblemanget. Att ligga ovanpå tyget verkar dock Nala tycka vara dumt - det går ju att använda som täcke, för det är ju kallt!

Ja, det är kallt – UTOMHUS!!!

Frun i huset går dock inte med på sådana anarkattstiska övningar utan möblar om katt, handuk och adderar en fleece-filt ty “annars fryser katten”.'

Jo, tjena.

Bror Christer och Mie kunde inte låta bli att när de strax innan jul dundrade in på en fika och öste godis över ungarna passa på att ge mig lite frukt (inte äta godis, ni vet) att tugga på.

En pitteluten annanas, ett gäng qumquats, lite vindruvor och… ett päpplon?

Storlek som en grapefrukt, skal som ett päron, form som ett äpple, smak som ett päpplon och konsistens som ett hårt päron/äpple.

Eller heter det äppron? Anyone?

När jag var liten så var att åka kana på divberse isfläckar bland det roligaste som fanns. Jag tycker fortfarande att det är rätt kul, men med tanke på att man faller hårdare och tyngre samt vet vad ett par nya jeans kostar så lockar det inte riktigt lika mycket längre - konstigt nog.

Så blev det då för omväxlings skull lite minusgrader här på västkusten och en liten idé formades i mitt annars rätt så jullovstomma huvud – om man skulle ta och fixa en iskana till ungarna, som alternativ till alla skärmbaserade aktiviteter.

Sagt och gjort, ett par vattenkannor senare såg resultatet ut såhär:

Nu var inte ungarna hemma just vid skapandet så provåkning fick vänta till dagen efter.

Dock, det sista jag gjorde denna dag sådär vid 23:30 var att hoppa i trätofflorna och gå ut med soppåsen. Och där, vid soptunnan, låg den ju och glittrade så lockande i månljuset – The Iskana, orörd och blank.

Den var ju inte så speciellt hal när jag testhalkade med mina gamla sneakers tidigare i eftermiddags, undrars om den blivit halare nu?

(Vilka intelligenta fundernigar man kan få mitt i natten som ursäkter för att hitta på nästan vad som helst… mitt i natten.)

Så, med påsärendet ur världen beträddes iskannan försiktigt. Första metern var rätt sträv men när jag klev in på den delen som jag vattnat lite extra mycket blev jag påmind om hur kombinationen träskor och is kan bli rent fördjävulskt halt. Denna påminnels bestod i att jag plötsligt hade fötterna i nästippshöjd och därefter raskt höger rumphalva och armbåge stumt planterade på den isbeklädda asfalten. Jag han tänka något i stil med att falla så jag undviker att spräcka bakhuvudet. Tack och lov lyckades jag oxå med detsamma, men armbågen har varit rejält öm i dagarna tre.

Dagen efter var det succé – Hampus och Oscar R åkte som två vildar på varsin pulkliknande historia tills Oscar kom på att det vore roligt att testa att åka åt andra hållet. Frontalkollision var ordet, sa Bull. Jag fick bära två gråtande 9-åringar av kanan och in till värmande soffa, film och senare fika.

Skaderapport: ett rejält ömmande knä på var grabb (det gjorde så ont att de inte kunde stå i början, därav bärandet) samt att Hampus har en blåklocka över vänster höger (var det visst) öga där han antagligen fick Oscars axel.

Vid nästa minusgrad får jag väl göra två iskanor, en åt vardera hållet ;)

Nere på Näset finns tre (och en halv) uddar och på den längst söderut har någon börjat stapla småsten i högar, eller kanske snarare kolumner.

Roligt initiv, jag blev tvungen att bygga på med en sten själv :)

Förövrigt var det fantastiskt väder - en minusgrad och svag frånlandsvind. Rätt mycket folk som var ute och sträckte på benen dagen efter… dock ej så mycket folk som det var på Juldagen då det var rena folkvandringen längs Skrea strand :)